Dawkins': The God Delusion/Illusionen om Gud

Har läst Richard Dawkins "Illusionen om Gud" nyligen, men blivit negativt överraskad i att Dawkins dels bråkar med kollegor som borde varit på hans sida, dels att hans argument för ateism emot religion är så emotionella och av så låg filosofisk kvalitet. Detta är andra omgångens snällare kritik av hans lågkvalitativa alster:

1. I verkligheten fungerade religion ofta som en understödjare av vetenskap dels genom att:
   
   1. skapa en stabil kultur där man byggde läroinstitut som undervisade i teologi, och senare vetenskap; och genom att
   2. skapa en utlärningsmodell, en debattmetod och en logisk modell som understödde och hjälpte framväxten av vetenskapen.
   dessa påståenden baseras på kristendom och islam alena - mina kunskaper om övriga religioner, speciellt hinduism och äldre religioner är mer begränsade. Sammanfattningsvis är Dawkins hetska angrepp och skuldbeläggande av all religion baserad på numera övergiven historieskrivning från renässansen fram till 1800-talet.
   
2. Memetik är ett rått och klumpigt försök att ersätta semiotik och lingvistik med en överförenklad och genetiskt inspirerad språkmodell av språket som inte håller för närmare granskning, utan i stället bör betraktas som pseudovetenskap, på samma sätt promotar Dawkins en fringe-teori om evolutionära multiversa, och denna fringe-teori har klart (pan)teistiska drag, allt detta hade varit tolererbart om han inte i varje mening förklarar att religionen är ett hot mot mänskligheten som förslavar och tvingar individer till onda handlingar.
3. Dawkins målar upp en djävulsbild av all religion, som mest påminner om gammal kristendoms helveteshot, han gör sig alltså skyldig till samma "brott" som han anklagar sin dödsfiende för. Den idiosynkrasi han uppvisar påminner mest om den i destruktiva sekter, denna idiosynkrasi används inte i svenska kyrkan.
4. Dawkins svartmålande av religion och motsvarande friskrivande av ateism enligt dubbel bedömningsstandard, påminner mest om virusspridning per Dawkins egna modell, vilket understödjes även av hans promotande av fringe-modeller och pseudovetenskap - på religiöst språk översättes detta med sekt/kult, i Dawkins fall en sekt som står väl i paritet med kreationister - denna sektbildning understödjes av Dawkins sekteristiska och hårda kritik av fellow ateister och agnostiker, såsom Stephen Jay Gould, som försöker att finna en gemensam plattform för vetenskap och religion i kamp mot kreationism och annan religiöst motiverad desinformation, såväl som hans vana att aldrig besvara kritik från motsidan med annat än hån och tillmälen. Richard Dawkins försöker medvetet sprida ett motvirus mot all religion, men detta påminner inte så mycket om rationalitet, som om den galne vetenskapsmannen på sitt slott, som brygger fantastiska dödsmaskiner och kemiska brygder, med vilken han skall “bevisa sitt geni” för den oförstående omvärlden. Dessutom inbillar han sig uppenbart på allvar att de religiösa inte skall inse vad han sysslar med.
5. Vetenskapen och main-stream-religion behöver inte Dawkins hjälp för att bekämpa religiöst eller ateistiskt motiverad terrorism och desinformationskampanjer. Speciellt behöver inte vi evolutionistiska teister Dawkins hjälp, och i det egna vetenskapsutbildningsarbetet bör vi undvika aggressiva ateister, och i stället använda oss av troende, agnostiker och försonande ateister som kan acceptera konceptet fredlig samexistens.
6. Agnosticism och ignosticism är icke-religiöst motiverade, ateism är en religion bland andra, eftersom den kräver en avancerad intellektuell apparat för att upprätthålla trosakten av Guds icke-existens. Aggressiv ateism företer tydliga drag av destruktiv sekt. Det finns ingen separat kategori ateism skild ifrån religion. Endast kategorierna religion och agnosticism finns, och ateism tillhör kategorin religion. Filosofi ligger på ett annat plan, då det finns filosofi inuti religion, agnosticism, och denna spänner över religionerna/agnosticismen.