Dawkins': The God Delusion/Illusionen om Gud

Har läst Richard Dawkins "Illusionen om Gud" nyligen, men blivit negativt överraskad i att Dawkins dels bråkar med kollegor som borde varit på hans sida, dels att hans argument för ateism emot religion är så emotionella och av så låg filosofisk kvalitet. Detta är andra omgångens snällare kritik av hans lågkvalitativa alster:

1. I verkligheten fungerade religion ofta som en understödjare av vetenskap dels genom att:
   
   1. skapa en stabil kultur där man byggde läroinstitut som undervisade i teologi, och senare vetenskap; och genom att
   2. skapa en utlärningsmodell, en debattmetod och en logisk modell som understödde och hjälpte framväxten av vetenskapen.
   dessa påståenden baseras på kristendom och islam alena - mina kunskaper om övriga religioner, speciellt hinduism och äldre religioner är mer begränsade. Sammanfattningsvis är Dawkins hetska angrepp och skuldbeläggande av all religion baserad på numera övergiven historieskrivning från renässansen fram till 1800-talet.
   
2. Memetik är ett rått och klumpigt försök att ersätta semiotik och lingvistik med en överförenklad och genetiskt inspirerad språkmodell av språket som inte håller för närmare granskning, utan i stället bör betraktas som pseudovetenskap, på samma sätt promotar Dawkins en fringe-teori om evolutionära multiversa, och denna fringe-teori har klart (pan)teistiska drag, allt detta hade varit tolererbart om han inte i varje mening förklarar att religionen är ett hot mot mänskligheten som förslavar och tvingar individer till onda handlingar.
3. Dawkins målar upp en djävulsbild av all religion, som mest påminner om gammal kristendoms helveteshot, han gör sig alltså skyldig till samma "brott" som han anklagar sin dödsfiende för. Den idiosynkrasi han uppvisar påminner mest om den i destruktiva sekter, denna idiosynkrasi används inte i svenska kyrkan.
4. Dawkins svartmålande av religion och motsvarande friskrivande av ateism enligt dubbel bedömningsstandard, påminner mest om virusspridning per Dawkins egna modell, vilket understödjes även av hans promotande av fringe-modeller och pseudovetenskap - på religiöst språk översättes detta med sekt/kult, i Dawkins fall en sekt som står väl i paritet med kreationister - denna sektbildning understödjes av Dawkins sekteristiska och hårda kritik av fellow ateister och agnostiker, såsom Stephen Jay Gould, som försöker att finna en gemensam plattform för vetenskap och religion i kamp mot kreationism och annan religiöst motiverad desinformation, såväl som hans vana att aldrig besvara kritik från motsidan med annat än hån och tillmälen. Richard Dawkins försöker medvetet sprida ett motvirus mot all religion, men detta påminner inte så mycket om rationalitet, som om den galne vetenskapsmannen på sitt slott, som brygger fantastiska dödsmaskiner och kemiska brygder, med vilken han skall “bevisa sitt geni” för den oförstående omvärlden. Dessutom inbillar han sig uppenbart på allvar att de religiösa inte skall inse vad han sysslar med.
5. Vetenskapen och main-stream-religion behöver inte Dawkins hjälp för att bekämpa religiöst eller ateistiskt motiverad terrorism och desinformationskampanjer. Speciellt behöver inte vi evolutionistiska teister Dawkins hjälp, och i det egna vetenskapsutbildningsarbetet bör vi undvika aggressiva ateister, och i stället använda oss av troende, agnostiker och försonande ateister som kan acceptera konceptet fredlig samexistens.
6. Agnosticism och ignosticism är icke-religiöst motiverade, ateism är en religion bland andra, eftersom den kräver en avancerad intellektuell apparat för att upprätthålla trosakten av Guds icke-existens. Aggressiv ateism företer tydliga drag av destruktiv sekt. Det finns ingen separat kategori ateism skild ifrån religion. Endast kategorierna religion och agnosticism finns, och ateism tillhör kategorin religion. Filosofi ligger på ett annat plan, då det finns filosofi inuti religion, agnosticism, och denna spänner över religionerna/agnosticismen.

Apologiutbyggnad.

Större utvidgning av Apologia Rursi, fortfarande en stubbe dock. Det står i apologin vad som skall komma att stå. Jag sätter upp en skiss här för att ev. senare intressenter skall kunna få läsa vad jag är ute efter och kunna kommentera. Nytt innehåll:

1. skiss på kontra-fundamentalism,
2. skiss på kontra-ateism,
3. skiss på allmän beskrivning av religion, kristendom och religionens roll i samhället,

Apologetism

Jag brukar djupdyka i kunskapsmaterial och när jag "ätit" så kommer jag upp till ytan och vet inte var jag är eller vad jag sysslade med. Nu har jag dock definitivt kommit upp från djupet och tänkt på detta med apologeter. Oftare än jag tänkte mig, när jag långsamt långsamt omvandlades till kristen, får jag försvara detta att jag är kristen. Kritiken går ofta ut på att nån övertygad hedning alt. ateist rycker ut en enstaka händelseutveckling ur Bibeln, och lägger in en mening som ingen kristen någonsin lägger in i denna beskrivning. Ett annat problem går ut på att jag får stå till svars för vad någon amerikansk abortmotståndare och bokstavstroende "kristen" har gjort.

Nej! För det första, bibeln tolkas i ett sammanhang, varje utsaga tolkas utifrån ett större sammanhang, aldrig enskilt för sig, dessutom finns det tankar om hur man väger olika delar mot varandra i bibeln, somligt är bakgrundsmaterial, somligt har etisk innebörd och kan tolkas relativt bokstavligt, annat måste tolkas symboliskt. För det andra, alla kristna har fristående undervisningstraditioner och läroböcker som de använder vid sidan av bibeln för hjälp i uttolkningen, de main-stream-kristna har flera traditioner, katolska, anglikanska, flera protestantiska, och flera ortodoxa, som används. Små nya kyrkor har sina "reformatorer", "profeter", lärare och ledare. Om jag är anhängare av en eklektisk lagom-Lutheranism med vissa "liberalteologiska" inslag, så gör detta mig inte ansvarig för beteendet på anhängare i en sekt som använder kreationistiska läroböcker i sitt värv att aktivt provocera och högljutt fördöma omvärlden. När det gäller dessa irrläror ställer jag mig på omvärldens försvarssida mot dem, man skall inte ljuga i Guds namn!

Nå, en apologetism går ut på att den kristne skall få en lista av argument att använda i försvar mot angrepp — sådana angrepp kommer när man minst anar det — man kan säga att det var antikens religions-FAQ (svar på vanliga frågor), men ofta väver apologetismen in en logik som avser att hålla samman FAQ:ets alla påståenden i en enhetlig vision. Evolutionärt har konkurrensen mellan olika sådana FAQ:er lett till kyrkostrider och en extra lära vid sidan av bibeln, sedan rivits upp förkastats och ersatts med nya FAQ:er som så bildat extra läror vid sidan av bibeln — det är tyvärr ofrånkomligt med mytiska eller annars komplexa läromaterial, det finns inte en religion, och inte en agnostisk filosofisk riktning som inte är uppsplittrad på detta sätt. När man gör en sådan apologetisk "stridsskrift" eller "försvarsskrift" så gäller det bara att göra den bra så att den håller länge nog.

I mitt fall, sittandes i en icke-literalistisk Lutheransk bredkyrklig f.d. statskyrka, gäller det att utforma en kristen FAQ så att den inte provocerar trosfränder i andra riktningar, främst ortodoxa och katoliker, oavsett vilket lokalt ofog de kan tänkas ha för sig. Vad som gäller är att förklara för de neopositivister som kallar sig "humanister" är att inse att religion i sig inte är deras största fiende, när det gäller bekännande kristna måste de få en chans att bevara sin tro i öppen dialog med modernitetens rationalitet eller postmodernitetens anomiska pessimism, när det gäller attacker från fundamentalister, gäller det för troende kristna att kunna inse att dessa fundamentalister är en annan sort som undergräver människors tro, snarare än att hjälpa människor i tillvaron och få troende att stå fast i tron.