- {{stub}}
Pro hominis et humanitatibus
För människor och mänsklighet
{{stub}}: snälla förklaringar om bredden i kristendomen, och att vi inte avvisar andra religioner, vi bara sätter kristendomen överst. Att tro kan innebära olika saker för olika människor, att det finns bredkyrkliga strömningar om religionen som en personlig egenutveckling och ett filosofiskt/religiöst ställningstagande, att bokstavstro och fundamentalism snarare är undantag än regel, att kyrkan handlar om att var och en av oss får utrymme och assistans i att realisera ett etiskt sätt att reflektera och leva enligt individens personliga värderingar och förmåga. Att religion och sekt är två olika, åtskilda och ganska antagonistiska ting.Att vi som religiösa inte försvarar inhumanism ens om den skett med religiösa förtecken, men att religion också skall dömas rättvist, inte som roten till allt ont. Att religionen historiskt (enligt modern historievetenskap) inte har levat i ett odelat fientligt, utan tidvis vänskapligt och symbiotiskt förhållande till vetenskapen, men att relationen otvetydigt och onekligen skurit sig och lett till schismer som speciellt fallet Galileo Galilei. Att kyrkans agerande i sådana fall inte kan försvaras, annat än som ett jubelklantigt och genomkorkat beteende, och att det har att göra med en sådan organisationsstruktur som inga kristna utom Rom-katoliker accepterar.
Att vetenskapliga akademiska strukturer ursprungligen växte upp ur kyrkan, och att motsvarande skedde inom islam tills Mesopotamien härjades av mongoler.
Adversus atheistae et neopositivistae "humanistae" nominata
Emot de ateister och neopositivister som kallas "humanister"
{{stub}}:- ateisternas avståndstagande från religion motiveras av en kultisk (se nedan) idiosynkrasi baserad på dubbel moralstandard och en gravt emotionaliserad och demoniserande beskrivning av religionen, i Dawkins fall försöker han samtidigt friskriva all ateism från ansvaret för sådana dylika illdåd som han attribuerar religionen, men som inte kan hänföras till religion,
- ateisternas bestämda förnekande av Gud är en trosakt,
- ateisterna använder sig av obsolet, av historievetenskapen förkastad och avsiktligt förvriden historieskrivning av relationen mellan religion och vetenskap,
- ateisterna baserar sitt tänkande på den logiska positivismen, vilken generellt är förkastad som en överförenklad filosofi baserad på en snävt tillämpbar vetenskapsheuristik,
- ateisterna beskriver medvetet religionen felaktigt som en magisystem som inte tar hänsyn till orsak och verkan, medan den egentliga religionen är ett mytologiskt ramverk som skapar en infrastruktur av liknelser och sedelärande historier för att skapa en språkbaserad koherens mellan etiska regler, anledningen till denna felbeskrivning är naturligtvis att detta ramverk gör vad som säges, och inte kan vederläggas på det sätt som ateisterna önskar – men ateisternas beskrivning av religionen är inte generell utan bara korrekt när det gäller sekter i utkanten av religionerna,
- ateisterna använder den kristna filosofen William av Ockhams Rakkniv om minimalistisk teorimodellering, i det felaktiga privat-etiska sammanhanget, snarare än vetenskap, att de därigenom lägger ett mentalt tvång på människorna som förhindrar inspiration och sökande utanför det som är direkt påvisbart med instrumentella mätningar, och dessa mätningar är omöjliga i sociala och etiska sammanhang,
- att till följd av ateistisk positivism, aktivism bedrives som förklarar psykologi och andra humanvetenskaper som pseudovetenskaper eftersom de inte uppfyller kraven på mätbarhet,
- att de genom sitt intellektuella moraliserande antar en totalitär attityd, inte en frihetlig och befriande attityd, att detta förstärkes av en generell aggressivt mobbande vilja att förolämpa och missförstå andra synsätt, att denna attityd inte är reaktiv och grundas i religionens ondska, utan snarare deras egna beroende av adrenalinkickar i att angripa och förnedra.
Adversus fundamentalistae
Emot fundamentalisterna
{{stub}}:- Fundamentalister har byggt sin tro på lösan sand genom att, utifrån förutfattade meningar, leta reda på bibelord som de tror förklarar deras trossystem, medan verklig tro baseras på att nollställt läsa bibeln och "se vad man får", alltså se hur man reagerar på det hela,
- till försvar för sin tro plockar de fram s.k. fundamenta, vanligen perifera påståenden som görs i bibeln och upphöjer dessa till dogmer och definierande särdrag för vad som är "kristendom" och "kristet", indirekt utmålande alla dissidenter som "icke kristna" – det stora problemet med denna fundamentalism är att ingen fundamentalist använder samma fundamenta ...
men de sanna fundamenta – de fundamenta som fundamentalisten vill glömma – är
- Jesus' Kristus offerdöd,
- att Guds fördrag med judarna har övergått eller kopierats över till de kristna,
- att moralregler inte kan följas blint utan skall utsättas för reality check innan de tillämpas – blind lydnad och avkall på mänsklig grundmoral är ruttet,
- att vi skall älska Gud, varandra, behandla vår nästa som vi själva vill bli behandlade, att vi skall älska vår fiende, vända andra kinden till och att
- vi kan äta vad som helst, men inte skall snacka skit om varandra.
- att fundamentalisterna, bl.a. kreationisterna, genom att göra kristendomen till en slags kosmologi i strid mot den astronomisk-fysiska kosmologin, avfokuserar det kristna budskapet från att gälla medmänsklighet för att undvika den kristna inneboende plikten att arbeta med att förbättra den egna personens attityd till medmänniskorna,
- att de genom att avfokusera kristendomen från kristendomens kärna dels motiverar sitt egna oförskämda och antagonistiska agerande mot sådana som inte faller dem i smaken, dels isolerar sig och skapar ett utökat behov av att dehumanisera sin parodiversion av kristendomen, dels ökar behovet att antagonisera sig själva och därigenom upprätthålla sin på lösan grund uppbyggda vrångbild av kristendomen.
Adversus culti
Emot sekterna
En sekt (cult på engelska) satsar ganska stor energi på att hålla sig avgränsad från omvärlden, vilket bland annat innebär det systematiska odlandet av en paranoid och idiosynkratisk bild på omvärlden. Om det finns destruktiva krafter i världen, så är dessa enligt sekten en indikation på omvärldens hopplösa förfall, och att alla omvärldens medlemmar, dvs sektens ickemedlemmar, är dömda att förgås. Det finns inte konstruktiva krafter i omvärlden som motverkar detta förfall, och sekten självt har ensamrätt på frälsningen, oftast någon slags etisk trivialitet "man skall göra si och så, så kommer inte Gud att förgöra de utvalda", som inte har något som helst samband med verklighetens orsak och verkan.Om alla frälser sig och bekänner sig till X-Y, så kommer hela världen att räddas
är en sådan trivialitet, och i grund och botten en magisk föreställning, fullt jämförbar med Cargo-Cults föreställningar att om man bygger landningsbanor i djungeln, så kommer John Frum och landar med sina flygplan och skänker "cargo" (förnödenheter) till Cargo-Cultens anhängare, och allt blir en evig lycka i ett paradisiskt samhälle. Sann religion, sann politik och sanna världsbilder förnekar inte existensen av destruktiva krafter, men den förnekar inte heller konstruktiva krafter. Framför allt påstår den inte att de själva har absolut ensamrätt till sanningen, och inte heller försöker de marknadsföra triviala normer hos individers beteenden såsom den allena saliggörande lösningen på skoskav, cancer och atombomber. Kultkriteria är:
- idiosynkratisk propaganda,
- enligt somliga: jagförstörelse genom (1) fragmentering, (2) hypnotisk induktion, (3) påbyggnad av en falsk "sektpersonlighet" ovanpå den sanna individen,
- diktatur,
- personkontroll
ganska likt ett Stalinistiskt totalitärt samhälle...
Vad skall man då tro på? frågar sig kanske somliga. Jag föreslår helt enkelt att om man bygger upp sig enligt en sann religions tankegångar, men också i enlighet med nutidens rationella tänkande, så bygger man upp sin egen förmåga att lösa problem och att konfronteras med livets baksidor mer helskinnad än man annars hade gjort. Den religiöse i allmänhet, så även jag, anser att ateistiska filosofier är undermåliga i detta sammanhang, men att den som absolut inte kan tro på övernaturliga krafter får nöja sig med ateistisk filosofi och bör respekteras för detta. Den här självutvecklingen måste alltid ske självständigt, på egen hand i egen fart, så att man inte hamnar på sådana vägar till vilken individen aldrig egentligen ville komma.Hur funkar då kulten? För det första måste man ha trycksaker, kultegna skrifter, en infrastruktur för att sprida dessa trycksaker, och ett betydande antal frivilliga som går ut och försöker sprida kultens alster, alternativt så gör man riktade värvningar, med systematiskt övertalningsarbete av påtänkta proselyter. En del av kultens personkontroll går ut på att tillse att den överförda läran verkligen gått in i anhängarna, ett annat medel är att individernas vandel och avskildhet från den "onda" omvärlden kontrolleras.
Inlägg
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar