lördag 31 juli 2010

Ortodoxi är Heterodoxi

Ortodoxi är heterodoxi. Jag kommer att återkomma mer om detta senare: men i ett system där avvikelser utrensas på grundval av att de är dysfunktionella, och de låser in och förbjuder tänkande, så är ortodoxi, med dess förnekande av alternativ till "den enda vägen" en självförnekare och en självförstörare. Den enda giltiga "ortodoxin" är således förnekelse av ortodoxin. Man kan se det så som att ortodoxin skapar sin egen heterodoxi och att denna heterodoxi samverkar med ortodoxin till att bryta sönder och förstöra. Alternativ till ortodoxi/heterodoxi-systemen är pragmatisk syntetism, där tolkningssystemen alltid utgår från ett kontext, och systemens respektive kontext systematiskt jämförs.

Det enda tillåtna "inte" är "vi vet inte". Det finns också en striktare variant "vi kan inte veta", som dock måste bevisas, varför dess användning måste begränsas till de situationer där man också tillhandahåller bevis för dess riktighet.

Det här går under kodorden Lutheransk Pragmatisk Syntetism, Systematisk Pragmatodoxi alt. Ultraprotestantism.

tisdag 27 juli 2010

Bloggar vafan!!

Sitter här och letar andra bloggare som sysslar med programmering – en slag syntes av ett förslag som en kompis gav och en djävla dålig ekonomi (tack Littorin, få cancer och dö i oerhörda plågor!) för att om möjligt hitta andra datanördar. Många verkar använda sin blogg som en personlig dagbok! Jag använder det som ett noteringsblock, en logg för specifika verksamheter jag håller igång – och personlig information som gäller andra personer har inte på min blogg att göra! Jag tror man kan använda en blogg som ett slags forum eller ett slags semipermanent möte, eller en slags samarbetsarea där man kan hitta på hemska sammansvärjningar att ta över världen med med hjälp av en kombination av gem, tandtråd och surströmming... ungefär...

lördag 24 juli 2010

Sofoklin

Enligt neo-positivistisk religion (s.k. logisk positivism), skall alla vetenskaper förr eller senare anta formen och regelsystemet för fysik. Detta avvisas av alla moderna vetenskapsmän, men som exempel på när en vetenskap övergår i en annan är i gränslandet mellan kvantfysik och klassisk kemi. Innan datorerna uppfanns, var det praktiskt möjligt endast att göra approximativa modeller av väteatomer och andra ytterst enkla atomer och molekyler. Skall man modellera tyngre atomer med större elektronmoln, eller rentav komplicerade molekyler, så krävs en stor beräkningskraft. Kemin har emellertid funkat mycket bra ganska länge (sedan 1700-1800-talen) med sitt eget regelsystem, och först i modern tid har man sett att atomfysiken och kemin övergår i varandra. Det finns enligt detta synsätt ett gränsland när en vetenskap övergår till en annan: de praktiskt tillämpliga reglerna från det ena systemet blir svårare och svårare att tillämpa, men det finns (åtminstone potentiellt) ett annat regelsystem som börjar kunna tillämpas och som ersätter det andra systemet. Jag döper detta gränsland till sofoklin, av σοφός visdom, och κλίνω lutande, vilket är modern vetenskapsgrekiska: kliner och klinala gränser finns inom biologin, betecknande snabba övergångar från den ena arean/volymen till den andra. Det är det mest entydiga ordet som kan beteckna "snabba skiften" och "gränsland" på samma gång.

Som ett tillägg låter jag även sofoklin beteckna dels gränsland med regelsystemskiften som övergår från vetenskap till totalt okänt, samt även sådana gränsland som idag befinner sig helt i det okända, men som – om de någonsin kommer att utforskas – kommer att utgöra gränser mellan vetenskaper.

Hypotes: de klassiska vetenskaperna avgränsas från varandra (oftast) av sofokliner av delvis matematisk karaktär, det är beräkningskomplexiteter som föranleder vetenskapernas inbördes avgränsning. Ett undantag är skillnaden mellan zoologi och botanik, som är icke-klinal och mer handlar om hur studierna sker praktiskt: en zoolog måste vara snabb, alternativt ha bra fällor, medan en botaniker glatt kan sätta sig på marken och stilla studera sitt objekt.

tisdag 20 juli 2010

Citizendium

Registrerade mig på Citizendium, mest för jag är putt på hur några redigerare blev behandlade av andra redigerare på Wikipedia, och för att vissa artiklar är notoriskt opålitliga. Fann att Citizendium är relativt tom på artiklar, vilket är bra endast när man vill skriva om någonting från scratch och få det bedömt av ett proffs. Vi får se vad det ger, just nu har jag annat för mig...

PP3 del III

Flyttat till Haccationes.

söndag 18 juli 2010

Kyrkospråk

Jag vill minnas en kyrkvärdsträff i våras där vi testade litet olika psalmer, varav en på latin. Jag uttryckte mitt missnöje, men jag tror inte karaktären av min kritik gick fram, så nu när jag tänker på saken är det bäst att slänga ner en anteckning. Alla tycker att latin låter bra och vackert – även jag – att sjunga en låt på latin då och då är väl inte så pjåkigt, men anledningen som gavs är att det är ett språk som använts i alla kyrkor. Alla förklaringar, skönhet, kyrklig enhetlighet, gammalt liturgiskt språk missar poängen totalt, och medan vi ändå är i farten kan vi direkt avvisa idén att det skulle vara en smygkatolicerande sammansvärjning, tjolahopp (!!) även denna förklaring är strunt.

Åtskilliga högkulturer har haft ett antikt språk och ett eller flera moderna språk sida vid sida, samt en väsentlig kunnighet i det antika språket, vi kan nämna de gamla akkaderna som använde sumeriska, vi kan nämna israelerna som under antiken använde hebreiska men talade arameiska, vi kan nämna indier som använder sanskrit, européer som använder gammalt latin vid sidan av sitt folkspråk. Kopierande detta mönster är latin alldeles utmärkt som liturgiskt språk, men för mig är inte religion en kulturell artefakt som överlever trots att den borde dött för länge sedan – för mig är den kristna religionen den västerländska civilisationens drivbänk och orsaken till dess enastående framgång. För, låt säga 1000 år sedan, så såg man tillbaka till antiken som en storhetstid med mycket vetenskap och teknik, och det var i viss mån sant eftersom grekiska filosofer förebådade modern vetenskap innan Romarriket kollapsade av ekonomiska orsaker, speciellt grekiskan var ett medium för vetenskap, medan latinet var ett medium för romersk rätt, krigsvetenskap och organisation. Under västerlandets återuppbyggnad från 700 till 1200 var latinet verkligen rätt medium, och kyrkan skapade förutsättningarna för denna återuppbyggnad. Fram till 1350, digerdöden, togs västerlandet upp till en nivå som – i skenet av modern historievetenskap – vida överglänste antikens storhet: 1200-talets renässans.

När renässansen på 1500-talet återuppvaknade efter digerdödens förstörande verkningar, var latinet fortfarande det internationella kommunikationsspråket, och denna togs över av 1600- och 1700-talens vetenskapsmän, men latinet i sin grundstruktur passar inte för vetenskapens behov av en omfattande avancerad terminologi. Samtidigt som 1600-talets vetenskapsmän använde en teknisk medeltidslatin baserad på kyrkolatinet och ärvd ifrån tidigare översättningar från arabiskan, så framträdde klassicisterna och hävdade att man skulle använda Romarrikets latin, det som skrevs av Caesar och Cicero. Men dessa två snubbar hade inte tillgång till någon vetenskap skriven på latin! När Carl von Linné uppfann sin biologiska terminologi, så var detta språk inte egentligen latin, utan en avancerad makaroniska bestående av grekiska tvåstamskonstruktioner och latinska och grekiska ensamma stammar. Exempel på tvåstamskonstruktioner är Conopódium (nötkörvel) av konos, kon och podion, liten fot, exempel på ensamma stammar är Pinus (tall) belagt från Cato död 149 f.kr.. Latinet tillåter inte att man nyskapar ord genom att lägga två stycken samman, utom i ett fåtal konstruktioner, t.ex. substantiv+verb som i "naufragium" (skeppsbrott) < "navis" (skepp) + "frangere" (brytas sönder), "agricola" (jordbrukare) < "ager" (åker) + "colere" (odla), och talord+substantiv "millefolium" (rölleka) < "mille" (tusen) + "folium" (blad). Linnés språk står i stark strid mot klassicismens strävan efter att låta lik någon "fin" barbar från antiken, som mest ägnade sig åt att terrorisera grannar, eller att bedriva politiska intriger, och eljest använde en importerad lyxslav om de ville ha vetenskap att skryta inför sina kompisar, en vetenskap som romaren i sig ändå inte begrep något av. Om man återigen lyfter upp latinet som språk, så kommer man att få slåss med klassicisterna som vill ha de blodtörstiga världserörvrarnas språk, eller så kommer man att få skapa ett nytt språk, lika komplext och främmande originalet som modern franska förhåller sig till frankiska, eller som modern engelska förhåller sig till anglosaxiska. Om vi alltså inte vill ha ett anakronistiskt språk som aldrig används till annat än att sjunga sånger på, och som ingen ändå begriper. Enligt min mening är meningslösa översättningar till ett dött oanvänt språk bara en kryptering, och då är det bättre att hålla sig till den protestantiska reformationens folkspråksfilosofi.

fredag 16 juli 2010

Musikfaktorn

Hörde på ett reportage från en ung proffsfotbollsspelare som raggats till italienska Inter och där levde en slags munktillvaro med ständig träning endast avbruten av matcher. Det verkar som om kontraktskrivningen och behandlingen var vad jag skulle kalla oetisk och exploaterande, och när två av denne unge spelares lagkompisar blev påkomna med att röka hasch, blev alla spelare mer eller mindre "instängda", jag gissar att detta innebar en regim där man inte fick avvika från förläggningen annat än för bestämda ändamål. Kollektiv bestraffning är illegal enligt åtminstone svensk lag. Vår unge spelare isolerade sig då på sitt rum, och spelade där gitarr och komponerade, men de som förvaltade förläggningen tog sig då in och förstörde hans kompositioner och hans anteckningar. Då hoppade vårt unga fotbollsproffs av, eftersom han tyckte det var en oacceptabel integritetskränkning.

Nu har jag hållit inne min ilska länge nog! Sporten använder sig av sektmetoder, och folk som använder en sådan här regim för att kontrollera människor borde ha fängelsestraff - man borde inte ha rättighet att vare sig kontraktskriva eller tillämpa militära regler på en civil verksamhet - det vore att skapa en potentiellt paramilitär styrka, och sådana regimtillämpningar skall vara strikt monopol för militär.


Musik är tydligen något som kommer människor speciellt nära och som ibland är en avgörande faktor för utbrytning ur amoralisk och godtycklig repression. Jag har hört talas om fall där Ulf Ekman tvang sina anhängare i Livets Ord att lyssna på en specifik sorts musik, och i övrigt ta bort all annan musik, vilket i sig resulterade i några avhopp. Jag vet inte vad detta innebär, men jag kan tänka mig, att just musik uppfattas som en del av ens person som det är extra känsligt att kränka.

torsdag 15 juli 2010

PP3 del II

Flyttat till Haccationes.

Hallucinogen!

Diggar just nu Hallucinogen - "Demention" på Digitally Imported (Goapsy Trance). Oerhört skön, men snabbt förbisvepande.

Kristen kommunism

OBS! Denna miniessä använder det laddade ordet "kommunism" i dess originalmening. Läs hela essän innan du drar slutsatsen att jag påstår att Gud är en Stalin, eller också avstå helt från att dra några slutsatser.

Hutteriterna lever enligt ett kristet mönster - och enligt det slutgiltiga mönstret som Gud anvisar: de gör ett system sådant som finns beskrivet i Nya Testamentet Apostlagärningarna 4:32-37. Tvärtemot den irrläriga kristna högern är kristendomen kommunistisk - vilket framkommer när man arbetar med Nya Testamentet förutsättningslöst, utan de extra tilläggsdogmer som den kristna högern lägger på utöver Bibeln.

Hutteriterna har ett antal fel som gör deras överlevnadsvärde och överlevnadsmodell felaktiga:
  • de har varit på i stort sett utrotningens brant och expanderar i huvudsak genom att fortplanta sig själva - kristenheten och religion i allmänhet avlägsnar sig från en sådan individevolutionär överlevnadsmodell: det är inte individerna utan kulturen och dess förmedlade kunskaper som skall utsättas för evolution, medan individrelaterad evolution endast skall gälla den status individen har i systemet, detta stabiliserar de samhälleliga förhållandena på så sätt att ökad trygghet skapar minskad inbördes aggression - hutteriternas aggression undertrycks alldeles för odifferentierat genom en ideologisk kollektivistisk modell, och resulterar i stället i att många medlemmar har problem med ångest och alkoholism,
  • de är kreationistiska och bokstavstolkare som föredrar att avskärma sig i stället för att konfrontera sina egna okunskaper, och deras anpassning och förmåga att hantera omvärlden minskar och utsätts för klimatets konjunkturer, dem av dem som är intellektexpansiva kommer att vilja bryta sig ut ur deras system, och ett system som man kan bryta sig ur genom ren kunskapsexpansion är essentiellt felaktigt.
Hutteriternas levnadssätt är rätt på sådant sätt att de är kulturekologiskt anpassliga, att deras resursutnyttjande är hållbart främst genom lokalproduktion, och att de i större antal skulle kunna fungera som en stabiliserande buffert för det omgivande samhället. De är ett moralisk fulländat komplement till marknadsdistribution och statssystem, men de är ekonomiskt och systemiskt inflexibla. Deras levnadssätt är fel på så sätt att de endast kan hantera jordbruk och billig lokal produktion, inte exempelvis verkstadsindustri eller infrastrukturellt underhåll.

Ett alternativ som övervägts och förkastats är socialistiska mönstersamhällen, vilka inte fungerade - arbetsfördelning, inre stridigheter och svårigheter att få ekonomi i samhällena fick dem att stegvis säcka ihop och upplösas. Den anarkistiskt-kommunistiska splittringen gällde dessa socialistiska samhällen: anarkististerna bytte lära och trodde att individuellt företagande med försäkringssystem var ett bättre system - kommunisterna förkastade detta som en eftergift till den onda kapitalismen - de föreställde sig i stället att ett kommunistiskt system endast kan uppkomma om hela världen är planekonomiskt socialistisk med centraliserad statsstyrelse. Sanningen är nog varken eller: den socialistiska ideologin är alldeles för svag i förhållande till den kristna läran på flera sätt: den anvisar en exakt modell, den påstår sig vara vetenskaplig och den saknar i stort sett mytologi, i synnerhet är en totalistisk kosmologi och en tanke om belöning i livet efter detta av avgörande betydelse: materialistiska, ateistiska och sekularistiska teorier om behovsuppfyllelse underlättar inte direkt uppoffringar för kollektivet, medan den kristna ideologins kärna är att Gud själv uppoffrade sig för så många människor som möjligt, och att detta att älska Gud kan innebära liknande smärre offer från individens sida.

Hutteriternas begränsningar beror på att de inte förmår behålla sin totalistiska ideologi om de konfronteras vad verkligheten förtäljer oss om universums och jordens skapelse samt evolutionen. Community-socialisternas begränsningar var att de inte förmådde upprätthålla relevant motivation för att bygga sina idealsamhällen. Kristendomen har historiskt emellertid en obegränsad anpassningsförmåga, samt en relativt höggradig förmåga att upprätthålla en central ideologi som korrekt kan motivera individers självuppoffring för kollektivets bästa, den har en relativ klar uppfattning om kollektiv och dess påverkan på individen och vice versa. Man kan utan problem tänka sig kristen evolutionism där det är idéer och läror som utsätts för evolution, och att de bibliska myterna är beskrivningar som måste tolkas.

Tolkandet, som idag ofta ifrågasätts av fundamentalistiska kristna, är i själva verket en ursprunglig kultur inom kristenheten som kan spåras ända tillbaka till Jesus' egna århundrade, då Gamla Testamentet tolkades mycket symboliskt eftersom Jesus Kristus (alltså Guds egna son!!) förkastat bokstavlig efterföljd av de judiska renhetslagarna, men den kom stegvis att byta karaktär då kristenheten rensade ut och omformade influenser från platonism, gnosticism och fariséism till mer bibelenliga tolkningar. Vissa ursprungliga sådana koncept kvarstod dock ändå till idag, bl.a. idén om Guds oföränderlighet, det eviga livet efter döden, änglar och treenigheten. Tolkning föreskrivs i vissa fall: Augustinus av Hippo föreskriver omtolkning av bibelord om dess bokstavliga innebörd är uppenbart falsk. Vi kan i modern tid avvisa kreationism med denna föreskrift: kreationismens bibeltolkning strider bara så uppenbart mot geologiska rön - alltså kräver kreationismens hela problemområde omtolkning och kreationismen som sådan måste förkastas. Man kan inte kalla sig Calvinist, Lutheran eller Katolik och samtidigt säga sig vara kreationist, för då förkastar man det fundament som Calvin, Luther och Thomas av Aquino använde sig av och höll sig strikt till, nämligen Augustinus av Hippo.

söndag 11 juli 2010

Ronge om bunkerstämningar

Hittade en länk till Aftonbladets chatt mellan läsare och Paul Ronge. Hans inlägg där och Staffan Doppings inlägg om Littorins och Reinfeldts agerande andas stark kritik. Jag vet inte vad jag skall säga om detta eftersom jag har en explicit och mycket stark blockering emot empati för Reinfeldtsregimen, men speciellt en kommentar fick mig att associera till Kubakrisen 1963 då världen var extremt nära tredje världskriget och atombombskrig, speciellt det groupthink som lär ha utvecklats runt John F Kennedy. Jag citerar chatsajten ovan:

(kommentar från SOL) stämmer det att vid krishantering kan vara bra att ha med en utomstående neutral observatör som kan se objektivt på krisen och därmed kunna lösa krisen enklare?

(svar från Paul Ronge) Det är en mycket vettig och sann iakttagelse! I kris sluter man sig samman i gänget, vilket ger en bunkerstämning. En person utifrån, utan partibok och utam inblandning i själva affären, kan uträtta jättemycket i att hjälpa de som är utsatta för kris att se problemen utifrån andras perspektiv.

Det gjorde Kennedyledningen, de tog in Robert Kennedy som fick agera djävulens advokat. Jag kan emellertid tänka mig att det finns problem med Reinfeldtregimens ideologi och det moderata tankeklimatet som gör en sådan lösning omöjlig att använda där. Det finns för mycket "sossarnas fel alltihop", "sammansvärjning", "vara hård" och "stå emot trycket", alltså en slags bunkerstämning i grunden. Ett talesätt: axet som inte böjer sig för vinden knäcks i stället.

Det är också så att en inbyggd bunkerstämning (jag brukar säga "idiosynkrasi", eftersom man egentligen menar en misstänkliggörande attityd) förekommer i religiösa och politiska sekter, där omvärlden är ond och inte skall lyssnas på, och vars tankeelement i sig är fundamentalt förkastliga. Ändamålet är att hålla ihop sekten genom en lätt isolativ ideologi eller kosmologi. 1900-talets kommunister är en klassiker, men trosrörelsen och scientologerna är religiösa exempel på samma tema. Detta räcker emellertid inte som kriterium för att beskriva en sekt: sekten kräver även personkontroll – av allt att döma har de nya moderaterna inte den minsta lilla personkontroll, så det är ingen sekt, det är någon annan sorts avskärmad gruppering – det skall bli intressant att se huruvida den har något som ens tillnärmelsevis påminner om sekters överlevnadstid...

fredag 9 juli 2010

Åska!

Nu får det allt ta o bli åska! Kom an då fege Tor! Är du en kärring nu när Jahveh regerar?

Det tycks ha varit åska i Linköping den 10 juli, men då var jag inte där... hehehe!

torsdag 8 juli 2010

Antidemokratiska POSK

POSK är ett kyrkoparti som vill ta bort partipolitiken ur kyrkan. Med partipolitik menar de tydligen demokrati, för de har inga lokalorganisationer, inga möten där man kan delta, och det går inte att debattera med dem under organiserade former. Att bekämpa partipolitik är relativt vettigt, men det de gör är att avskaffa den demokrati som fanns i kyrkan. Jag har ännu inte hittat vägen att bekämpa dem, men de borde ersättas av ett partipolitiskt obundet demokratiskt kyrkoparti.

Detta nya kyrkoparti, preliminärt kallat anti-POSK, samt kyrkan i sig själv, bör förutsättningslöst arbeta för att samhället tar det fulla ansvaret för alla medborgare och alla med uppehållstillstånd i landet. Det skall alltså inte vara ett parti som passiverar kyrkan och håller världen utanför, i stället skall det vara ett parti som aktivt stödjer biskopar och diakonorganisationer i deras verksamhet för att påverka samhället till sant kristna värden, nämligen människovärde och trygghet, och i övrigt såsom biskoparna definierar sant kristna värden.

tisdag 6 juli 2010

Övergav Google-Chrome

Flyttat till Haccationes.

PP3

Flyttat till Haccationes.

fredag 2 juli 2010

Fundamenta

Lade upp kristna fundamenta, uppdelat i abrahamitiska och kristna. De är inte skrivna för att göra det så svårt som möjligt att vara "kristen", såsom att "Maria var evigt jungfru efter att ha fött Jesus" och andra tokerier, de avser i stället att korrekt beskriva alla dem som allmänt anses vara kristna även om jag själv skulle vilja ge dem en smäll på nosen.

Gnosticism, gnosticerande

Läser just nu "I döda språks sällskap" av Ola Wikander, en vacker lättläst bok om ett antal döda språk, sumeriska, akkadiska och koptiska, i vilket skrevs ett antal gnostiska skrifter, samt det "gnosticerande" evangelium enligt Thomas. Som "gnosticerande" räknas sådana texter som "framhåller insiktens vikt framför tron". Det är inte bokförfattarens fel att ett så djävla dumt begrepp existerar, jag har hört det förr, men det får mig att fnittra i frustration över mänsklighetens dumma krigsbenägenhet: att sortera in i fack och skapa motsättningar som inte finns. Om man stenhårt och utan insikt om den djupare innebörden håller fast vid "tron alena [frälser]" och får höra Logion 2:
Jesus sade, "De som söker ska inte sluta söka förrän de finner. När de finner, skall de oroas. När de oroas skall de häpna och härska över allt. [Och när de härskat skall de vila.]"
då kan man få för sig att texten har gnostiska tendenser, men detta är läsarens bias. Det finns inget i evangelium enligt Thomas som är gnostiskt, medan det däremot finns påståenden som inte kan förenas med kristen etik.

Under hela historien har kristenheten bråkat inbördes över att de uppfattat påståenden hos varandra som inbördes emotsägande, de har skapat schismer och utstött varandra på grundval av logikanvändning som inte har med kristendomen att göra, de har skapat schismer baserat på rent språkliga skillnader mellan arameiska, grekiska och latin. Det enda som är helt säkert i kristenheten är att det inte finns några renlärigt ortodoxa kristna, och aldrig kommer att finnas: vi är alla trinitarister (som inte har stöd i bibeln, men som inte heller går att klara sig utan om bibelns offerlogik skall vara acceptabel), vi är alla modalister per homoousios, medan å andra sidan de modalistiska sabellierna med exakt homoousios-läran blev utkastade ur kristenheten. De ortodoxa härstammar från adoptionister, medan de trinitariska kristna under 200- och 300-talen hade gnostiska eller platoniska inslag, det är svårt att se skillnaden. De moderna pingstvännerna hämtar inspiration från de antika Montanisterna vilka krävde martyrdöden för att frälsas, och vars ledare hävdade att de var Gud Fader själv och dylika anspråksfulla påståenden.

OK, gnosticism, vad är det då?
  1. Dualistiskt kosmos: verkligheten är uppdelad i en essentiellt god och en essentiellt ond del, i gnosticismen associeras ondskan med kropp och materiell värld, medan godheten är själen självt,
  2. Ond skapargud: denna materiella världen är skapad av en ond defekt gudom Demiurgen,
  3. Fångenskap: Demiurgen tvingade i sin hybris in små fragment av den gode osynlige Guden in i materiella kroppar, och dessa är vi människor för evigt fängslade i denna onda värld genom exempelvis reinkarnation,
  4. Gnosis som befrielse: för att kunna befrias från denna materiella världen måste vi tillägna oss en slags "kunskap", allmänt kallad gnosis, en kunskap som i strid med de flesta kristnas uppfattning inte alls har med intellektuell kunskap att göra, när vi uppnått full gnosis kan vi återvända till Gud,
  5. De fåtal utvalda: endast en viss sorts människor, "pneumatiker" kan uppnå befrielsen genom gnosis, de andra är fördömda och det vore fel att försöka frälsa världen.
Skulle kunna uppfattas som en vettig tanke, själv har jag varit gnostiker men insett felaktigheterna i systemet: deras "kunskaper" är pseudokunskaper, ingenting man har någon användning av, dessutom är det knappast produktivt att uppfatta världsalltet som fundamentalt "ont", världsalltet bara är, och man måste betrakta det med liknöjdhet för att kunna bemästra världsalltet och göra en bättre värld - någonting som är omöjligt och rentav omoraliskt enligt klassisk gnostisk föreställning.

En annan sak: det har debaterats vad gnosticismen egentligen är för något, speciellt finns den i modern tid Eric Voegelin som beskriver gnosticismen som allt som vill göra uppror mot det bestående – Voegelin desinformerar: han beskriver kommunism och nazism som gnosticism. Rom-Katolikerna beskriver gnosticism som en separat religion, vilket nog är mer rätt, då de troligen baserar sig på kyrkofädernas utsagor. De äldre kyrkofäderna föreslår att gnostikerna uppstått som judiska sekter, Irenaeus föreslår i stället samariter, medan senare kyrkofäderna förespråkar att de är platoniker. Det senare måste nog avvisas: platonikerna, med Plotinos i spetsen avvisar med emfas gnostikerna och kallar dem "idioter" och "blasfemiker". Den platoniske Demiurgen är ingen gud utan i stället en "hantverkare", ett "ansikte" på Det Ena, och denna skapare är inte vare sig ond eller god. Kvarstår alltså samariter och judar: det finns vagt "gnostiska" tendenser hos esséerna, nämligen att förkasta matregler och offerregler i Moseböckerna, hävdandes att de relevanta styckena är förfalskningar. Man kan tänka sig en sådan tendens bland samariter och judar – troligen som en reaktion på den allmänna grekiskt/platoniska anklagelsen mot den israelitiska läran om barbari och en ond Gud – att förkasta delar av moseböckerna, och i förlängningen hela Gamla Testamentet. Personligen tror jag att gnosticismen uppstod långt före år 1, kanske 50-100 f.kr.. Jag kan inte säga huruvida bland samariter eller judar, men det spelar nog ingen roll: om en samarit tog initiativet så kanske avfälliga judar anslöt sig, eller så kanske det var tvärtom.