Bokmystik – del III

Efter en ganska arbetssam dag (tidningsutdelning för Skäggetorps Kyrka) samt en förberedande utflykt inför mitt intro till sysselsättningsgarantin, så blev jag tidigt trött och gick och lade mig på den tid som vanligt folk brukar lägga sig på (10 eller något). Jag drömde om Boken i boken, en bok som jag hela tiden (i drömmen) hade haft tillgång till och som beskriver läror och kulturer, hur de växer upp och hur de övergår i varandra, hur dessa utmynnar från folket vid floden, som bytte lopp och gick i en annan bana, och som givit upphov till detta folks efterföljare och detta senare folks avskildhet ifrån omgivningen. Jag kan inte beskriva det bättre än så eftersom det var en dröm, och det är ett rekurrent spår i mig som har funnits i mig en längre tid. Det är inget pseudominne, det är överhuvudtaget inget minne, men det är ett återkommande drömtema, som nog måste tros vara en syntes av de kulturella flödena samt mitt grävande i historien.

Jag har annars haft liknande drömteman men vad beträffar andra ämnen: ett var detta när Europa var kulturlöst och egypterna reste med en flotta upp till Norden och skapade en koloni. Vansinne kan tyckas, men högst plausibelt när man gräver i arkeologi och Nordisk bronsålder 1700–800 f.kr.: man vet att det funnits medelhavsinflytande när man studerat hällristningar, och man vet att det fanns direktkontakt när det gäller handelsförbindelser. Dock kan man inte bevisa explicit egyptiskt inflytande: det kan vara kontakt med Egypten, med de minoiska och de mykenska kulturerna, det kan ha varit kontakt med västsemiter såsom staden Tyros. Jag tror att man genom att studera intensivt, att läsa av kulturens strömningar – "flödet" – och att känna av det kollektiva undermedvetna kan så att säga få "uppenbarelser" av verkligheten som förbigår logiskt tänkande och "profiterar" på intuition på ett mycket mer produktivt sätt än vad kulturen vill tillåta, eftersom intuitionen gör att makthavare och affärsmän tappar kontrollen.

Bokmystik – del II

Av GT-apokryferna är Judit ren goja, bullshit, lögn och förbannad dikt: för den som inget vet verkar den innehålla en hjältehistoria där Judit halshugger den onde härföraren Holofernes som är utsänd av den assyriske kungen Nebukadnessar! Hon utgår från den imaginära staden Baityloua, men innan de goda heroiska judarna attackeras av den onde assyriske Holofernes så har denne först spöat upp kungen Arpakshad, sedan anfallit araber i Kilikien, varefter han marscherat vidare längs en av floderna Eufrat eller Tigris ner till Persiska Viken...

Vilket ahistoriskt trams! Holofernes är ett persiskt namn, Nebukadnessar var härskare över Babylonien som krossade Assyrien, araberna fanns inte i Kilikien som ligger vid södra Mindre Asien, utan på arabiska halvön och kanske norröver till staden Petra maximalt, och om man marscherar vidare från Kilikien så hamnar man inte vid Persiska Viken utan vid Medelhavet. I Judéen fanns aldrig någon judisk stad som hette Baityloua, "y" är ett grekiskt ljud, ordet är troligen inte semitiskt utan grekiskt.

Ester per den grekiska texten har liknande sakfel, och framför dessutom en äldre-GT-moral som inte passar ihop med kristendom. Det är bättre att använda den äkta Ester, som har en rakare historia utan "etiska" utvikningar.

Mackabéerböckerna är bra, mer som snyggare och mer etiska varianter av de annars acceptabla Krönikeböckerna.

Salomos vishet är otroligt bra, den har en styrka som överglänser hela resten av GT, och nästan ligger i klass av NT. Jesus Syrak förväntar jag mig ingenting av: han har fruktansvärt dåligt rykte redan från början, men jag har inte läst ännu, så jag vet inte. (Efternot: Syrak är klart bättre än sitt rykte - vad som brukar räknas som misogyni är taget ur sitt sammanhang: han beskriver olika sorters hustrur, och den som brukar citeras som misogyni är den dåliga sorten av tre - helt obsolet synsätt: hustrun är enligt modernt synsätt jämställd och kan inte bedömas så - men i alla fall beskriver inte Syrak kvinnan som enbart förtappad)

Bokmystik – del I

Har nu nästan läst klart hela Bibeln sedan ungefär årsskiftet. Det har varit en blandad upplevelse. Min utgångspunkt var att Bibeln reflekterar tre religioner, israelism, judendom och kristendom, och att jag är anhängare av kristendom. En annan utgångspunkt jag höll var att, när en av dessa religioner strider mot de andra, så anger inte någon av religionerna rätt och full etik, däremot anger "differensen" kristendomens egentliga etik; alltså om judendomen säger A, och kristendomen förkastar A, så är inte moralen explicit att förkasta A, utan i stället att förkasta även alla regler som i en viss kultur fungerar som A.

Nåväl det senare är finlir. Jag har nu läst GT och NT, och de flesta av GT-apokryferna, fram till och med Salomos Visdom. Jag tycker: av Moseböckerna är 1 och 2 acceptabla, därefter kommer tre vedervärdiga Moseböcker fullt av de mest imbecilla regler uppblandat med enstaka glimtar av sund moral. Därefter kommer Josua – helt förkastlig – Domarboken, Samuelsböckerna – sådär – och Konungaböckerna – helt förkastliga! Det här är inte judendom – det här är den nästan utdöda religionen israelitism. Endast samariterna (bene'Yisra'el) är i viss mån anhängare av israelitism, men en monoteistisk och uppsnyggad variant. GT suger fruktansvärt fram till profeterna: det här är inte kristendom, och troligen inte heller judendom (även om det moderna landet Israels beteende lätt kan få en att föreställa sig något annat).

I kontrast mot de primitiva och blodtörstiga barbarerna i äldre GT, står profeternas lära i yngre GT: en Gud som härskar över alla, men där judarna är utvalda att föregå med gott exempel. Tyvärr är profeternas lära motsägelsefull, och med kännedom om fariséism (sett som ett framsteg från det äldre GT) gnosticism och esseism så kan man skönja en inre instabilitet och splittringsbenägenhet. Yngre GT är ett stort moraliskt framsteg framför GT, den ger en socialistisk vision som tyvärr också är gravt rasistisk.

Jämfört med GT är NT ett veritabelt under, den totala uppenbarelsen. Min favorit är Matteus, speciellt bergspredikan, som i mina öron också är ett retoriskt mästerverk som slår det mesta. När jag läste Matteus så kändes det som om texten i sig är själva "Gudsbeviset", korthuggna kontraster av det som var, varför det inte funkar och vad som verkligen gäller. När en text talar en sorts djupare torr sanning som emellertid får ens känslor att ryckas med, så framstår texten som ett slags genomslag från verklighetens mer grundläggande natur till min egen hjärna. Detta är säkert ett Dawkinskt virus, men det är ett bra virus, jag och detta virus kommer att bli en bättre sorts organism.

Wikipediaproblem

Även om man kan lära sig oerhört mycket om oerhört mycket på Wikipedia, så finns det systemiska brister, som gör att somlig sorts information inte är riktigt pålitlig. Wikipedia är olika pålitlig beroende på ämne: ämnen som är oerhört komplexa och lätt flummiga, exempelvis religion, fysikalisk kosmologi och matematik är vridna på olika vis:

• Religion är vriden på så sätt att huvudartiklarna endast reflekterar huvudsynsättet, medan småartiklar ibland kidnappas av gatupredikanter som tåtar ihop sin egen åsikt, och ofta urartar till ren bluff,
• Religionsartiklarna saknar nästan alltid teologi,
• Fysikalisk kosmologi blir subjektiva på så sätt att minoritetsåsikter inte behandlas rättvist, utan motbevisas av den redigerade artikeln redan innan de fått en korrekt prövning, medan orefererade ihopfantiserade försvar för huvudteorin får stanna kvar utan prövning,
• Populära artiklar om populära ämnen, exvis kultpersoner, försvaras av en subjektiv skara redigerare som förhindrar att artikeln beskriver föremålet/ämnet/personen på ett kritiskt sätt,
• Matematik beskrives tekniskt korrekt och utförligt, men inte så att en utanförstående kan förstå, utan snarare som en lärobok.
• Ett okänt antal redigerare (ett troligen mycket litet antal) redigerar intensivt utan att besvara kritik och slarvar med att läsa källor, och så skapar genom detta slarv fabricerade historier, endast en enda sådan källa har upptäckts, men man skulle kunna tro att det finns upp till 10 ytterligare.

Web 4.44++

Flyttat till Haccationes.

Dawkins': The God Delusion/Illusionen om Gud

Har läst Richard Dawkins "Illusionen om Gud" nyligen, men blivit negativt överraskad i att Dawkins dels bråkar med kollegor som borde varit på hans sida, dels att hans argument för ateism emot religion är så emotionella och av så låg filosofisk kvalitet. Detta är andra omgångens snällare kritik av hans lågkvalitativa alster:

1. I verkligheten fungerade religion ofta som en understödjare av vetenskap dels genom att:
   
   1. skapa en stabil kultur där man byggde läroinstitut som undervisade i teologi, och senare vetenskap; och genom att
   2. skapa en utlärningsmodell, en debattmetod och en logisk modell som understödde och hjälpte framväxten av vetenskapen.
   dessa påståenden baseras på kristendom och islam alena - mina kunskaper om övriga religioner, speciellt hinduism och äldre religioner är mer begränsade. Sammanfattningsvis är Dawkins hetska angrepp och skuldbeläggande av all religion baserad på numera övergiven historieskrivning från renässansen fram till 1800-talet.
   
2. Memetik är ett rått och klumpigt försök att ersätta semiotik och lingvistik med en överförenklad och genetiskt inspirerad språkmodell av språket som inte håller för närmare granskning, utan i stället bör betraktas som pseudovetenskap, på samma sätt promotar Dawkins en fringe-teori om evolutionära multiversa, och denna fringe-teori har klart (pan)teistiska drag, allt detta hade varit tolererbart om han inte i varje mening förklarar att religionen är ett hot mot mänskligheten som förslavar och tvingar individer till onda handlingar.
3. Dawkins målar upp en djävulsbild av all religion, som mest påminner om gammal kristendoms helveteshot, han gör sig alltså skyldig till samma "brott" som han anklagar sin dödsfiende för. Den idiosynkrasi han uppvisar påminner mest om den i destruktiva sekter, denna idiosynkrasi används inte i svenska kyrkan.
4. Dawkins svartmålande av religion och motsvarande friskrivande av ateism enligt dubbel bedömningsstandard, påminner mest om virusspridning per Dawkins egna modell, vilket understödjes även av hans promotande av fringe-modeller och pseudovetenskap - på religiöst språk översättes detta med sekt/kult, i Dawkins fall en sekt som står väl i paritet med kreationister - denna sektbildning understödjes av Dawkins sekteristiska och hårda kritik av fellow ateister och agnostiker, såsom Stephen Jay Gould, som försöker att finna en gemensam plattform för vetenskap och religion i kamp mot kreationism och annan religiöst motiverad desinformation, såväl som hans vana att aldrig besvara kritik från motsidan med annat än hån och tillmälen. Richard Dawkins försöker medvetet sprida ett motvirus mot all religion, men detta påminner inte så mycket om rationalitet, som om den galne vetenskapsmannen på sitt slott, som brygger fantastiska dödsmaskiner och kemiska brygder, med vilken han skall “bevisa sitt geni” för den oförstående omvärlden. Dessutom inbillar han sig uppenbart på allvar att de religiösa inte skall inse vad han sysslar med.
5. Vetenskapen och main-stream-religion behöver inte Dawkins hjälp för att bekämpa religiöst eller ateistiskt motiverad terrorism och desinformationskampanjer. Speciellt behöver inte vi evolutionistiska teister Dawkins hjälp, och i det egna vetenskapsutbildningsarbetet bör vi undvika aggressiva ateister, och i stället använda oss av troende, agnostiker och försonande ateister som kan acceptera konceptet fredlig samexistens.
6. Agnosticism och ignosticism är icke-religiöst motiverade, ateism är en religion bland andra, eftersom den kräver en avancerad intellektuell apparat för att upprätthålla trosakten av Guds icke-existens. Aggressiv ateism företer tydliga drag av destruktiv sekt. Det finns ingen separat kategori ateism skild ifrån religion. Endast kategorierna religion och agnosticism finns, och ateism tillhör kategorin religion. Filosofi ligger på ett annat plan, då det finns filosofi inuti religion, agnosticism, och denna spänner över religionerna/agnosticismen.

Apologiutbyggnad.

Större utvidgning av Apologia Rursi, fortfarande en stubbe dock. Det står i apologin vad som skall komma att stå. Jag sätter upp en skiss här för att ev. senare intressenter skall kunna få läsa vad jag är ute efter och kunna kommentera. Nytt innehåll:

1. skiss på kontra-fundamentalism,
2. skiss på kontra-ateism,
3. skiss på allmän beskrivning av religion, kristendom och religionens roll i samhället,

Grr!

Sitter och försöker göra en historisk översikt som är ett lämpligt kurstillägg för bibelläsning. Tvärtemot en allmän religiös regel (sola scriptura) räcker inte Bibeln i sig för att förstå kristendomen. Man måste minst ha en översikt över historien och en instruktionsbok för rimliga (vs. orimliga) tolkningsmetoder av bibeln. Jag sitter och försöker avgöra vilka historiska händelser som skall finnas i denna historiska översikt, men det sväller ofelbart ut, och det är svårt att prioritera i något så kaotiskt.

Gud är kärleken?

"Gud är kärleken", brukar det påstås av Svenska Kyrkans präster¹. I beg to differ: Gud är inte oxytocin, och inte heller några andra däggdjurshormoner. Jag kan emellertid gå med på att Gud står för de principer som konstituerar existensen av kärlek i någon mening: evolutionär konvergens mot social harmoni, konvergens mot individernas drift att bevara och skydda sina medmänniskor, och konvergens mot likabehandling av medmänniskorna.

¹ egentligen anser de nog att "Gud är 'kärleken'" där 'kärleken' är kärlekens fundamentala princip, men då funkar inte min retoriska poäng...

Literalism

Karakteristik av literalister:

• de som blir kära¹ i sina egna visioner och drömbilder
• de som i aggressivt hat bekämpar dem som hotar denna relation mellan sig själva och sina falska drömbilder
• de som har ovanligt lätt att blanda samman sina visioner med insikt, och som förhastat integrerar visionerna i sin tankeapparat som om de vore insikter²

¹	oxytocin m.m.
²	vi andra stackare får stå ut med att tvivla och att känna oss undermåliga, och det är väl i längden det som räddar oss...

Wikipedia: Gaza flotilla clash

Medverkade rätt så mycket på artikeln Gaza flotilla clash på Wikipedia idag, mest på diskussionen, eftersom ämnet är oerhört hett och det finns svenska bidrag att göra till händelsen. Diskussionen var oerhört intensiv, och det var ofta svårt att spara sina diskussionsinlägg eftersom många skrev samtidigt, och min koppling/browser är slö. 178 inlägg gjordes på 2 dygn. Artikeln är just nu ganska balanserad och bra, diskussionen var sansad och lugn, och det är ett under hur oerhört bra Wikipedia:Five pillars fungerar för att hålla en jämn fredlig konstruktiv diskussion: alltid bara sak, alltid bara vad artikeln skall innehålla, inte om ämnet självt, inget moraliserande. Det var oerhört stimulerande att se att faktainsamling och artikelskrivande kan fungera så otroligt bra och konstruktivt trots att ämnet var så politiskt hett.