Den Heliga Birgitta

Jag kan inte säga att jag är riktigt påläst på ämnet Den Heliga Birgitta, men en ungefärlig uppfattning är:

• jag hatar människor som hatar katter, och i synnerhet sådana som påstår att de är oanvändbara! Katter är förträffliga råttfångare, och i allmänhet bra sällskapsdjur – om man behandlar dem väl och sköter om dem ordentligt,
• att hon uppmanade påven att flytta tillbaka till Rom, är historiskt sett ett obsolet ställningstagande för 2000-talets protestanter – det är "vem bryr sig?" för oss,
• hon fick en massa visioner om ett kristet idealsamhälle som står i stark kontrast till det som senare blev fallet – ur profetsynpunkt (GT-varianten) måste hon därmed betraktas som en villolärare,
• hon undergrävde i sin propaganda kungen Magnus Eriksson, och tog därmed ställning för den dåtida (nu utdöda) jordägaradeln, som efter Magnus Eriksson satte igång i att tävla i att lägga beslag på Sveriges tillgångar, samt tillsätta kungar från främmande länder för att minimera dessas inflytande och själva kunna norpa åt sig så mycket som möjligt – den Heliga Birgitta är ur statssymbolisk synpunkt omöjlig, eftersom hon deltog i att undergräva staten Sverige på grund av överklassens habegär.

Man har firat Den Heliga Birgittas 700-årsjubileum för ett bra tag sedan (2003), men för mig kändes det mest som Lucia: det här har egentligen inte med kristendom att göra, man sätter upp symboler att betyda något annat än vad som var den ursprungliga betydelsen, och så gör man det till en "ekumenisk" symbol, eller en symbol för en "stark" kvinna, eller nå't som svensk historia i alla fall har talrikt av.

Socialdarwinismens paradox

Socialdarwinismens paradox är att den som tror sig vara fittest, übermench, tillhöra de utvaldas skara, därmed uppvisar social inkompetens, och sannolikt inte är vare sig fittest, übermench eller tillhör de utvaldas skara. De är bara råa och plumpa människor som inte förmår se sig själva utifrån. De äkta fittest är försedda med så stor självkritik och anpassningsförmåga att de har svårt att se sig själva som fittest... skulle jag tro... jag själv vet att jag inte är fittest, då skulle jag ha större tålamod med andra människor än vad jag verkligen har.

Antikonspirationism

Jag kläcker litet termer här och där (som nå'n kanske har märkt). Nu är det dags igen — jag tänker definiera antikonspirationism, samtidigt som jag i förbigående deklarerar mig själv vara (rimlig) antikonspirationist. Nå!!

Antikonspirationism:

är övertygelsen att människan är en så essentiellt kaotisk och egensinnig varelse att gigantiska konspirationsteorier, Illuminati, Sions Vise, den Kapitalistiska Världssammansvärjningen, Miljömaffian, USA/11-septembersammansvärjningen, och vad det nu kan vara, är essentiellt orimliga, och alltid uttryck för en rejäl grad av paranoia hos den individ som uttrycker åsikten, och de konkreta anledningarna till deras orimlighet äro:

1. I en hypotetisk sammansvärjning finns oftast en tjallare som tjallar för att a. han/hon anser sammansvärjningen vara olaglig och omoralisk eller b. vederbörande blivit hotad eller illa behandlad, så att han/hon känner sig tvingad att avfalla till motsidan; och
   
2. i en hypotetisk sammansvärjning som består av många människor finns det alltid informationsläckor beroende på, a. amoraliskt narcissistiska individer som deltar endast för att hävda sin egna person, och som måste skryta över sitt eget deltagande, b. varningar från en individ till en annan, beroende på personliga bindningar, och att sammansvärjningen hotar den varnade individen; samt
   
3. i en hypotetisk sammansvärjning som består av många människor finns det olika anledningar till att man deltar i sammansvärjningen, och dessa olika människor kan i samma anda begå förräderi mot varandra.
   

Antikonspirationism säger inte att det inte finns konspirationer – den säger bara att konspirationer sällan är anledningen till att saker och ting inte går i önskad riktning, och den avvisar världsomspännande konspirationer som förklaringsmodeller.

Det finns ett talesätt bland tekniker som säger:

förklara aldrig missöden med onda konspirationer, när vanlig mänsklig dumhet passar bättre som förklaringsmodell

Det beror ju förstås vad man menar med dumhet, det finns ett annat talesätt:

det är mänskligt att fela, men för att skapa katastrofer krävs dator

Kristendomens sanna rot (igen)

Nä, jag har totalt ändrat mig: Kristendomens sanna rot går faktiskt att identifiera, men svaret är anti-överraskande och nästan litet trivialt, förutom att jag hittat ganska få analyserande sekundära källor som grävt i det här:

• medan talmudisk modern judendom uppstått ur judisk antik fariséism (en fredlig form som inte framträder i Nya Testamentet) baserat på araméisk-talande hebreiska judar, så
  
• har kristendomen sitt upphov i huvudsak bland
  
  • grekisk-talande helleniserade judar,
  • dessas "lyssnare",
  • helleniska hedningar i allmänhet och kanske
  • vissa platoniker i synnerhet, samt
  • en samling samariter,

Skälen för att grekisk-talande helleniserade judar bidragit med mycket av den grundkristna teologin är Joh 1:1-5 speciellt allt [världsalltet] blev till genom det [Ordet/Jesus], samt likadana utsagor i Kol 1:15-17 och Hebr 1:2-3. Översatt till platonsk terminologi betyder detta (till alla gnostikers fasa): "Jesus är Guds Det Enas Demiurg, hans ansikte, och hans skapande hantverkare". Enligt platonsk logik är den sanna Guden, det Ena, okontaktbar och okunnig om den materiella världen, men han går genom en Demiurg, en instansiering som dels skapar den materiella världen, dels är ett Guds Ansikte vartill man kan relatera. De helleniserade judiska teologerna förklarar alltså Jesus som en personalisering, ett ansikte till Gud, och det är rimligt att tro att de hade detta som huvudargument gentemot strikt monoteistiska invändningar om "ingen gud utom Gud" och "den förste, den siste och den ende", från Gamla Testamentet.

Resonemangssättet är något störande för den västkristna trinitariska formeln "tre personer, en gudom", vilket naturligtvis är en ahistorisk vantolkning av "tre naturer/aspekter, en gudom". Jag hänvisar till de ortodoxas kritik av den västkristna trinitariska formeln.

Man måste omedelbart kasta in två brasklappar: den första att vi inte faktiskt kan veta hur spridd och accepterad denna platoniskliknande teologi var – citaten rör trots allt bara fyra brev, medan de andra budskapen, Kristi offerdöd etc, återkommer mycket oftare – det andra är att de helleniska judarna troligen inte alls var okunniga om traditionell judisk teologi, de använder sig av ett platoniskt resonemangssätt, snarare än att predika platonism.

Det finns ytterligare argument: de kristnas förkastande av omskärelsen är inte bara ett förkastande av en obekvämlighet – under de helleniska stormakternas tid var allt stympande av kroppen förbjudet och djupt omoraliskt. Det finns skäl för att tro att vissa judar helleniserades nära tiden för Makabéerupprorer, bland annat skildras det så i Första Makabéerboken, och redan under Antiochos IV Epiphanes förekom det hellenofiler bland judar, såsom översteprästen Jason och speciellt dennes allierade tobiaderna.

Baal och jag

Käftade igår på Facebook med några snubbar som hävdade att Svenska Kyrkan infört en inkvisition. Jag klarade mig ganska dåligt faktiskt, men jag försvarade i alla fall Svenska Kyrkan och dess biskopar. Vad det egentligen handlade om var att en ansvarskommitté i Svenska Kyrkan säger till på skarpen mot Missionsprovinsen, ett gäng notoriska bråkmakare

• som har satt system i att mobba kvinliga präster,
• som talar emot vigning av homosexuella och
• som talar emot modern "liberalteologi" (alltså modernistisk tolkningsmetodik inkluderande historiskt-kritisk tolkning).

Nå!! (Norrländskt uttal). Ett karakteristiskt exempel på vad vi Svenska-Kyrkaniter är enligt Missionsprovinsen:

Många kristna i dagens Sverige är andligen hemlösa.

Kanske det kanske, men...

Elia upplevde att han var ensam om att tjäna Gud i Israel, men Gud kunde korrigera med att det faktiskt fanns 7 000 som inte hade böjt knä för Baal (1 Kung 19:18).

Hupp! ... Baal och jag, alltså ... Det här sättet att argumentera är karakteristiskt för Missionsprovinsen — antagligen har de ingen Aaaning om att de trampar på andra människor och hånar dem på värsta sätt. Det liknar litet grand SD:s resonerande att de själva har all rätt att förespråka omänsklig diskriminering baserat på ("kulturell") härkomst, men andra har inte rätt att reagera på deras omänskliga resonerande. Jag anar ett slags socialt handikapp...

Hittade något liknande här:

• "kommunistiska Folkrepubliken Kina" och "Arianerna"

Det verkar som om de har tänkt sig komma tillbaka till Svenska Kyrkan och underkuva sådana "heretiker" som jag, som är delvis "liberalteolog".