Anabaptist: "Vederdöpare", en sorts sekteristiska protestanter från reformationen som förespråkade vuxendop och ett levnadssätt som rätt så bokstavligt kopierar NT:s brev och Apostlagärningarna. Starkt orienterade åt Bergspredikan, bl.a. vägrar de ta eder, befatta sig med vapen, etc.. Finns idag utspridda i små samhällen över de flesta kontinenter. OBS: baptister är inte anabaptister vad de än själva kan tänkas säga, de är independenter som tagit mycket intryck av anabaptisterna.
Dikotomi: tvådelning, här i intellektuell mening, när man delar upp verklighetens alternativ i två varandra uteslutande: "antingen A eller B (inte både och)". Falska dikotomier är när man inbillar sig att det råder en konflikt mellan A och B, när de egentligen kan vara sanna/tillämpliga samtidigt.
Filosofi: för mig betyder filosofi "system av tänkesätt och handlingssätt". Filosofi går är enligt min åsikt någonting vid sidan av religion och politisk åskådning, och fungerar mest som en personlig disciplin att förbättra sitt tänkande och handlande.
Gnosticism: en samlingsbeteckning på ett antal religiösa strömningar under antiken vilket kännetecknades av tron att denna världen skapats av en ond skapargud, och att den enda frälsningsvägen till den sanne osynlige Guden går genom en esoterisk "kunskap" kallad gnosis. Många olika sorters "gnostiska" religioner fanns, bl.a. grenar av kristendomen (Valentinianismen), sethianism, ophidism, manikéism och den enda idag överlevande gnostiska religionen mandéism. Huruvida katarism och bogomilism hörde dit är okänt – historien är full av ortodox-kristen propaganda som använt "gnosticism" som ett retoriskt slagträ mot allt som inte passade de dominerande teologernas uppfattning, det har även hänt att påven B16 föga trovärdigt har kallats "gnostiker".
Hutteriter: anabaptister som lever i egendomsgemenskap och produktionsgemenskap. Länk här. Deras särdrag, enligt dem själva, är: vuxendop, strikt åtskiljande av kyrka och stat, strikt icke-våld, att nattvarden är uteslutande en minneshögtid, och att kristna skall leva i egendomsgemenskap.
Klinalgräns, klin: (mitt egna ord). Inom filosofin för metodik, ett gränsland där ett system av metod- och analysregler övergår i ett helt annat system av regler. Gränslandet skall här tolkas som praktiskt: före gränsen är ett regelsystem praktiskt och effektivt, efter gränsen ett helt annat regelsystem. Att tillämpa "fel" regelsystem på fel sida av gränsen leder bara till missvisande och förvirrande resultat, eller kräver så extremt hög beräknings- eller bedömningskraft att man inte inom en rimlig tid kan producera ett vettigt resultat. I själva klinen är bägge regelsystem vanligen någorlunda tillämpbara. Dessa kliner har ingen bäring på moral, rätt eller fel, bara på vad som funkar.
Kristendom: en religion som avknoppades från judendomen i stark kritik mot speciellt fariséismens elitism och extraordinärt krångliga renlevnadsregler. En central trossats i kristendomen är tron på Jesus som en slags befriare från "synd", och att tro på kristendomsläran är avgörande från syndabefrielse. Jesus är den Messias som judendomen tidigare väntat på, och hans offerdöd och därpå följande uppståndelse, oundvikligen måste ske för att vi skulle kunna befrias från denna synd. Den moderna uppfattningen är att Jesus är Guds Son bokstavligen, och att han ingår i en treenighet som en "del av Gud" (eller del av Guddomen). Den tredje delen av denna treenighet heter Helig Ande, och har en direkt koppling till "kyrkan", som också benämnes "Kristi brud". I den protestantiska världen räknas en religiös organisation som kristen om den tolkar treenigheten enligt den nicénska trosbekännelsen, alla andra kristologier betraktas som "utanför" och "icke kristna", så att exempelvis "mormoner", unitarister och jehovas vittnen med sina avvikande kristologier inte är kristna.
Pragmatism: filosofisk modell ("teori") enligt vilket filosofiska begrepp alltid analyseras med utgångspunkt från i vilket kontext (sammanhang) de myntades. Enligt den pragmatiska hållningen händer det ofta att gamla filosofiska begrepp har generaliserats bortom rim och reson, så att man föreställer sig dem som universella koncept, även när de inte alls äger någon tillämplighet. Ludwig Wittgenstein, en från huvudfåran oberoende pragmatiker, kallade sådana övergeneraliseringar för "filosofisk övertro".
Protestanter: i smal betydelse de kristna som avvek från romersk-katolicismen efter Luthers 95 teser år 1517, och som var och en byggde upp en ny sammanhållen dogmatik runt sakramenten och Nya Testamentet, främst Paulus' brev. I denna smala betydelse räknar man:
- Lutheraner, runt Luther, Melanchton, Andreae och Chemnitz,
- reformerta, med teologisk bas i Huldrich Zwingli, utvecklat främst av Jean Calvin, sedan delad på två genom Arminius (remonstranter) och synoden i Dort (Kalvinism),
- anabaptister, "vederdöpare", härstammade ur extremt våldsamma bonde-uppror, några helt våldsavståndstagande grupper överlevde till våra dagar, nämligen Mennoniter (varifrån Amish avvek) och Hutteriter. Hit hör inte baptister.
Religion: religion är för mig en tankeapparat av mallar som har en etisk och ofta emotionell innebörd och som tillämpas genom att man (mytiskt) jämför dem med dagssituationen, och man därigenom finner emotionell inspiration till ett handlingsmönster eller ett förhållningssätt. Medan filosofi är en motsvarande åsiktsneutral tankedisciplin, så är religionen en starkt emotionellt färgad attityddisciplin, alltså "filosofin" för känslornas odling. I motsats mot upplysningsidén om en "moraldisciplinerande religion", så anser jag att religionen i sig är icke-moralisk, och att moraldisciplinen härrör från (eller skall härröra från) individens medvetna moraliska val. Min attityd är väl ovanligt protestantisk, kantänka... men om moraldisciplinen tvingas på ovanifrån är det enligt min mening sekt, inte religion.
Sofoklin: – egenpåhittat – en klin (ett gränsland), för filosofiska eller vetenskapliga eller d:o regelsystem.
Inlägg
