Att immanentisera eskaton

Den konservativa katolske politiske filosofen Eric Voegelin gjorde en stor utläggning där han jämställde världslig frälsningsiver, alltså en sådan politisk ideologi som försöker bygga ett “paradis”, en utopi, i denna värld med det gamla klassiska “kristna kätteriet” gnosticism. Detta har ett otal brister och sakfel inbyggt:

1. Kristendom, alltså även katolicism, är en världsförbättrarlära där man bidrar i att bygga ett mer “etiskt” samhälle, enligt någon etisk norm,
2. Gnosticism emotsatte sig kristendomens extroverta världsförbättrariver,
3. Politisk filosofi är nästan alltid manipulativa försök att bygga in tankefel i normalt funtade människors eljest sunda hjärnor, politisk filosofi är den i särklass mest föraktliga formen av filosofi, som i stället skall gå ut på att människor blir klara och motsägelsefria i sitt tänkande, så gott det går – filosofi skall hjälpa, inte stjälpa!

Något som enligt Eric Voegelin kännetecknar gnosticism, nazism, kommunism och allt som inte är politiskt konservativt och kvietistiskt (håll-käften-och-lyd-istiskt). Att “immanentisera eskaton” betyder att försöka skapa en bättre värld. Eric Voegelin tyckte att detta var ondska och gnosticism, men detta är raka motsatsen till sann gnosticism som fördömde världsförbättrarnit (“immanentisering av eskaton”) — enligt gnostisk position är i stället “gnosis”, sökande inåt, den enda vägen. I stället hävdar Eric Voegelin en position som ligger mycket nära den gnostiska utan att vara äkta gnostiskt. Hela Nya Testamentet kännetecknas av kollektivbyggen och frälsningsverksamhet som starkt sprudlar av “immanentisering av eskaton”, ett grundläggande element i kristendomen är “en moraliskt förpliktigande immanentisering av eskaton”. Alla som hävdar Eric Voegelins ståndpunkt riskerar att hamna i en position där de mer och mer dualiserar sin syn på kosmos, delar in verkligheten, det materiella och mänskligheten i gott och ont. Eric Voegelins position är destruktiv och proto-gnostisk, på så sätt att den hänvisar hela paradiset till den andra sidan, och därmed skapar ett underlag för total förkastelse av “denna världen”.

Ayn Rands Objektivism

En väldigt kort kritik av den politiska filosofin "Objektivism" som uppfanns av Ayn Rand i stark kontrast mot Marx politiska filosofibygge (som jag tänker hacka i småbitar på annat ställe).

Rand skrev själv en mycket kort sammanfattning av filosofin i fyra punkter:

kodord	Ayn Rand	kommentar
Verklighet	Verkligheten självt existerar som ett objektivt absolut faktum oberoende av människors önskningar och själsförmögenheter	absolut medhåll
Förnuft/förstånd	Endast genom förnuftet (det som sätter samman sinnesintrycken) kan vi erfara verkligheten.	kontrafaktisk (osann) beskrivning av människans hjärnfunktioner: sinnesintryck sätts samman genom perception till en omvärldsbild, vi värderar saker genom omdöme, vi klämmer med milt våld in våra omvärldsbilder i vår personliga världsbildstotalitet, etc. etc.. Förnuft, i mening av logiskt resonerande, är en upptränad resonemangsfunktion som vi använder för att grunna ut gissningar och förutsägelser i en redan befintlig världsbildstotalitet.
Egennytta	Varje människa handlar i egenintresse, och ingen har rätt att utnyttja andra individer för sitt eget intresses skull, varken genom att offra sig själv eller att offra den andre.	Strängt taget inte filosofi alls: det är bara en åsikt och till på köpet baserad på en helt undermålig analys över relationen i handlingen: man kan (oavsett moralen i detta) uppoffra sig för sig själv, för andra och för en sak; vidare finns det ingen generell motsats i att uppoffra sig för sig själv eller att uppoffra sig för andra, "etiken" hänger på en falsk dikotomi,
Laissez-Faire-Kapitalism	Det ideala politiskt-ekonomiska system är Laissez-Faire-Kapitalism (anarko-kapitalism).	... kommenteras inte närmare, se "Egennytta"...

Ett kort omdöme: en filosofi som smyger in en massa åsikter är bara ägnat att grumla människors omdöme, och ger alltså i sig upphov till dysfunkta beteenden (jag har erfarit människor som betett sig "Randiskt" – de förefaller obehagliga, egennyttiga, oempatiska och hånfulla, och denna reflektion torde inte vara unik för mig). En filosofis värde kan endast bedömas genom tillämplighet, och dysfunkta beteenden är praktexemplet på icke-tillämplighet. Ayn Rands "Objektivism" förtjänar varken namnet 'objektivism', eftersom den är så djävla subjektiv, eller 'filosofi', eftersom den är fundamentalt dysfunkt.

Här en länk till Ayn Rands tänkande: Objectivism Reference Center. Bra att ha som träning i en grundkurs i hobbyfilosofi.