Pehr Götrek

Pehr Götrek (även en engelsk Wikipediaartikel) försökte kombinera Marx, kristendom och utopisk socialism – som praktiskt sett betyder att man bygger arbetarbosättningar, inte gör revolution.

I själva verket, när man granskar källorna, så framgår det att Götrek inte explicit var kristen, utan snarare en religiös man som ansåg att de utopiska socialisterna (som egentligen var religiösa eller ateistiska Comte-positivister) uppenbarade den ursprungliga religion som uppenbarats i den tidiga kristendomen. Man kan alltså se 1800-talets socialism (inkl. anarkism) som en "andra anabaptistisk våg" i vid mening: ett slags religiokulturellt soppkok som försökte förena det yttersta och predestination hämtat från kristendomen och upplysningsfilosofierna rationalism och empirism på samma gång.

Idag är relationerna helt annorlunda: genom Marx blev socialismen en antireligiös världsåskådning som successivt byggde sin egen överbyråkratiska stat och sin ideologiska undergång, kristendomen håller på att morfa om sig till att förkasta predestination, och det starkaste positivistiska fästet är avgjort neoliberalt med ett tydligt sektistiskt pseudovetenskapligt drag.

Kristen kommunism

OBS! Denna miniessä använder det laddade ordet "kommunism" i dess originalmening. Läs hela essän innan du drar slutsatsen att jag påstår att Gud är en Stalin, eller också avstå helt från att dra några slutsatser.

Hutteriterna lever enligt ett kristet mönster - och enligt det slutgiltiga mönstret som Gud anvisar: de gör ett system sådant som finns beskrivet i Nya Testamentet Apostlagärningarna 4:32-37. Tvärtemot den irrläriga kristna högern är kristendomen kommunistisk - vilket framkommer när man arbetar med Nya Testamentet förutsättningslöst, utan de extra tilläggsdogmer som den kristna högern lägger på utöver Bibeln.

Hutteriterna har ett antal fel som gör deras överlevnadsvärde och överlevnadsmodell felaktiga:

• de har varit på i stort sett utrotningens brant och expanderar i huvudsak genom att fortplanta sig själva - kristenheten och religion i allmänhet avlägsnar sig från en sådan individevolutionär överlevnadsmodell: det är inte individerna utan kulturen och dess förmedlade kunskaper som skall utsättas för evolution, medan individrelaterad evolution endast skall gälla den status individen har i systemet, detta stabiliserar de samhälleliga förhållandena på så sätt att ökad trygghet skapar minskad inbördes aggression - hutteriternas aggression undertrycks alldeles för odifferentierat genom en ideologisk kollektivistisk modell, och resulterar i stället i att många medlemmar har problem med ångest och alkoholism,
• de är kreationistiska och bokstavstolkare som föredrar att avskärma sig i stället för att konfrontera sina egna okunskaper, och deras anpassning och förmåga att hantera omvärlden minskar och utsätts för klimatets konjunkturer, dem av dem som är intellektexpansiva kommer att vilja bryta sig ut ur deras system, och ett system som man kan bryta sig ur genom ren kunskapsexpansion är essentiellt felaktigt.

Hutteriternas levnadssätt är rätt på sådant sätt att de är kulturekologiskt anpassliga, att deras resursutnyttjande är hållbart främst genom lokalproduktion, och att de i större antal skulle kunna fungera som en stabiliserande buffert för det omgivande samhället. De är ett moralisk fulländat komplement till marknadsdistribution och statssystem, men de är ekonomiskt och systemiskt inflexibla. Deras levnadssätt är fel på så sätt att de endast kan hantera jordbruk och billig lokal produktion, inte exempelvis verkstadsindustri eller infrastrukturellt underhåll.

Ett alternativ som övervägts och förkastats är socialistiska mönstersamhällen, vilka inte fungerade - arbetsfördelning, inre stridigheter och svårigheter att få ekonomi i samhällena fick dem att stegvis säcka ihop och upplösas. Den anarkistiskt-kommunistiska splittringen gällde dessa socialistiska samhällen: anarkististerna bytte lära och trodde att individuellt företagande med försäkringssystem var ett bättre system - kommunisterna förkastade detta som en eftergift till den onda kapitalismen - de föreställde sig i stället att ett kommunistiskt system endast kan uppkomma om hela världen är planekonomiskt socialistisk med centraliserad statsstyrelse. Sanningen är nog varken eller: den socialistiska ideologin är alldeles för svag i förhållande till den kristna läran på flera sätt: den anvisar en exakt modell, den påstår sig vara vetenskaplig och den saknar i stort sett mytologi, i synnerhet är en totalistisk kosmologi och en tanke om belöning i livet efter detta av avgörande betydelse: materialistiska, ateistiska och sekularistiska teorier om behovsuppfyllelse underlättar inte direkt uppoffringar för kollektivet, medan den kristna ideologins kärna är att Gud själv uppoffrade sig för så många människor som möjligt, och att detta att älska Gud kan innebära liknande smärre offer från individens sida.

Hutteriternas begränsningar beror på att de inte förmår behålla sin totalistiska ideologi om de konfronteras vad verkligheten förtäljer oss om universums och jordens skapelse samt evolutionen. Community-socialisternas begränsningar var att de inte förmådde upprätthålla relevant motivation för att bygga sina idealsamhällen. Kristendomen har historiskt emellertid en obegränsad anpassningsförmåga, samt en relativt höggradig förmåga att upprätthålla en central ideologi som korrekt kan motivera individers självuppoffring för kollektivets bästa, den har en relativ klar uppfattning om kollektiv och dess påverkan på individen och vice versa. Man kan utan problem tänka sig kristen evolutionism där det är idéer och läror som utsätts för evolution, och att de bibliska myterna är beskrivningar som måste tolkas.

Tolkandet, som idag ofta ifrågasätts av fundamentalistiska kristna, är i själva verket en ursprunglig kultur inom kristenheten som kan spåras ända tillbaka till Jesus' egna århundrade, då Gamla Testamentet tolkades mycket symboliskt eftersom Jesus Kristus (alltså Guds egna son!!) förkastat bokstavlig efterföljd av de judiska renhetslagarna, men den kom stegvis att byta karaktär då kristenheten rensade ut och omformade influenser från platonism, gnosticism och fariséism till mer bibelenliga tolkningar. Vissa ursprungliga sådana koncept kvarstod dock ändå till idag, bl.a. idén om Guds oföränderlighet, det eviga livet efter döden, änglar och treenigheten. Tolkning föreskrivs i vissa fall: Augustinus av Hippo föreskriver omtolkning av bibelord om dess bokstavliga innebörd är uppenbart falsk. Vi kan i modern tid avvisa kreationism med denna föreskrift: kreationismens bibeltolkning strider bara så uppenbart mot geologiska rön - alltså kräver kreationismens hela problemområde omtolkning och kreationismen som sådan måste förkastas. Man kan inte kalla sig Calvinist, Lutheran eller Katolik och samtidigt säga sig vara kreationist, för då förkastar man det fundament som Calvin, Luther och Thomas av Aquino använde sig av och höll sig strikt till, nämligen Augustinus av Hippo.