Här beskriver jag Europa som enhet endast för att påvisa att det visst går att definiera Europa i strid mot somliga ståndpunkter. Jag lägger ingen värdering i min berättelse. EU-motståndare och EU-förespråkare kan använda den. Jag, textförfattaren är en objektivtalare — ändamålet med texten är främst att informera, inte att propagera: propaganda, om det är sådant man vill, bör bygga på objektiva fakta om de skall få reell styrka. Dagens svenska fuskpolitiker bygger all sin argumentation på en subjektiv partikultur, och därför är de närmast patetiskt ineffektiva rent retoriskt. Att läsa denna, är en möjlighet för dem att komma ur detta personliga bekläm som de oftast inte erkänner för sig själva.
Geografisk entitet
Europa är geologiskt den Baltiska plattan och randområden som klistrats på Europa. Geologiskt är det också västra Eurasien avgränsat av ungefär Uralbergen.Kulturell entitet
Kulturpolitiskt är Europa ett fragmenterat konglomerat av nationer som sprunget ur en kultur som kombinerat influenser från grekiska filosofer, det romerska riket och kristendomen, och kanaliserat via kristendomen, vetenskap från den islamska sfären. Den europeiska kulturen fick en extra egenart i och med renässansen, reformationen, upplysningen och den vetenskapliga revolutionen.Europa ställes ofta i kontrast mot Ryssland: ett enhetligt slättland som är otillgängligt på grund av sina stora avstånd, och som ofta erövrats och behärskats av många icke indoeuropeiska folkslag, oftast turkar och mongoler. Den ryska slätten bör betraktas som en del av Europa, som i hög grad har definierat Europas karaktär: den ryska slätten har haft starkt fluktuerande militära maktägare, och ett ganska konstant enhetligt substrat av östslaviska folk (“ryssar”) som tillhört den relativt marginaliserade men stora grek-ortodoxa kristendomsgrenen. Ryssland som “kulturbuffert” och som “uppmarschområde” har i hög grad påverkat resten av Europa och vice versa. Det finns visst en “rysk egenart”, men den är en variation på den europeiska kulturen, inte något fundamentalt annorlunda.
Språklig entitet och sprachbünde
De tre för Europa karakteristiska språken är grekiska, latin och kyrkslaviska, varav latinet var internationellt kommunikationsspråk från 44 BC till 1700 AD. Moderna språk i Europa är nästan enbart nominativ-ackusativa, med i övrigt relativt komplexa verbformer och en tendens till att avleda verben genom prefix från prepositions- och från adverbklasserna, men i övrigt av tre slag:- de västliga, med analytiska substantiv tenderande till isolerade,
- de östliga, med flekterade substantiv,
- de germanska – närmare de västliga än de östliga – med analytiska substantiv, och vidare starkt reducerad verbböjning utan personformer och utan futurum och konjunktiv,
Europa har tappat sina ursprungliga kommunikationsspråk, vilka var latin och franska. Det finns numera inget specifikt europeiskt kommunikationsspråk, emellertid används ofta imperiespråket engelska – rent kulturhistoriskt troligen en felaktig lösning, eftersom det röner motstånd i den latinska sfären.
Historia
upphov
Europas kultur anses oftast ha upphov i den grekiska kultursfären, där grekiska stadsstater emotstod och senare erövrade ett östligt Persiskt imperium under akemenidisk kungaätt. Det grekiska bidraget består av språk, filosofi, och senare som en kultur kristendomen konsoliderades. Exempel på grekiskt inflytande finns främst inom vetenskapen, deras namn ‘biologi’, ‘astronomi’, annat såsom ‘akademi’, ‘teori’, ‘kategori’, ‘bibliotek’ m.m.. Det finns grekiska nyskapelser som ‘helikopter’, ‘telefon’ och ‘fotografi’. En jätteexpansion och stark spridning av dessa grekiska kulturelement föranleddes av den makedonske kung Alexander den Stores erövring av Perserriket. Senare erövrad av det materialistiska, administrativt sinnade, konservativa, byråkratiska och legalistiska romarriket, hade den grekiska kulturen en extraordinärt gynnad roll, då antik teknologi och protovetenskap överfördes på grekiska även till romerska administratörer, vilka på grund av kulturell status ofta lärde sig grekiska. Romarrikets bidrag är lag, administration och ett extremt omfattande språkligt inflytande på de europeiska språken, ‘lektor’, ‘doktor’, ‘universitet’, ‘intelligens’, ‘balans’, ‘totalt’, ‘fönster’, ‘form’, ‘källare’, ‘skriva’ och så vidare. De europeiska språk är verkligt få där inte mer än vart trettionde ord är latin.religionsspridning
Efter romarrikenas fall har kristendomens alla former haft administrativ, kulturenande och teknologispridande roll, ofta sådan som de lånade ifrån den muslimska kultursfären, och att de i huvudsak arbetat över nationsgränser med mission. Under tider av nationskollapser, krigstillstånd och folkvandringar har kristendomen agerat för diplomati och för att moraldisciplinera, och samtidigt “sälja sina tjänster” av diplomati och administration. Som motvikt mot kyrkan utbildades en världslig makt som baserades på militärmakt och på kungamakter med gemensamt ingifte och släktskap. Det konsoliderade medeltida Europa fortsatte att utsättas för östliga invasioner, i synnerhet mongolerna, och därvid fungerade kristendomen som en nationalism, gentemot de ‘onda barbarerna’. En liknande roll intog kyrkan gentemot turkarnas expansion på 1500- och 1600-talen.vetenskapen
Ett unikt drag för Europas historia är dess vetenskapsexplosion från 1700-talet och framåt, vilken hade sin basis indirekt från renässanserna, från reformationen och från upplysningen. Den socioekonomiska basen torde under 1600- och 1700-talen ha varit furstesponsring av vetenskapsarbete, initialt grundat i behovet av krigsteknologi, sedan i behov av navigation. Dessförinnan var teknologi och eventuell vetenskap ett verktyg och en uthyrd produkt i kyrkans ägo. De konflikter mellan vetenskap och kyrka som uppträdde nära skiftet till 1600-tal, Galileo Galilei och Giordano Bruno, var främst strider för att förgäves undvika katolska kyrkans förlust av vetenskapsmonopol och filosofimonopol - och vetenskapens sakinnehåll var inget egentligt konfliktämne, bara ett svepskäl.imperierna
Efter renässansen utforskades världen av europeiska nationer, varefter världsimperier uppstod och vittrade:- Portugal med portugisiska
- Spanien med spanska
- Nederländerna med nederländska
- England med engelska
- Frankrike med franska
Dessa kolonier fångade och sålde slavar världen runt och blandade upp dessa med ursprungsbefolkningar så att många nya nationaliteter uppstod.
Vid sidan av detta spreds kristendomen, som till följd av imperialismens barbarier började få ett delvis oförtjänt dåligt rykte, då kyrkans representanter allt som oftast fick arbeta tillsammans med och under hårt tryck från sociopatiska erövrare och äventyrare. Emellertid bidrog vissa kyrkor med ideologier som rättfärdigade imperialismens barbarier.
vetenskap
Efter imperialismens sammanbrott har åtskilliga icke-europeiska civilisationer använt västerländsk (Europa + USA) vetenskap och teknologi för att inom den internationella tillverkningen handeln utmana västerlandet. Världsspridda västerländska fenomen är SI-enheterna (meter, kilogram, ampere, candela etc.), tidmätning med 24-timmarsdygn, gregoriansk kalender, samt vetenskapen med en uppsjö termer. Internationellt handelsspråk verkar för närvarande vara engelska, men det kan ändras om exempelvis kinesiska tar över.Här slutar jag min utläggning med att konstatera att världen står inför klassiska civilisationshotande problem: födobrist och energibrist. Rent historiskt är det dessa problem som leder till en civilisations undergång – det behöver inte bli så denna gång eftersom modern vetenskap saknades de andra gångerna – men eventuella politiska system som är kapabla att konfronteras med dessa extrema hot liknar sannolikt inte dagens västerländskdominerade system speciellt mycket.
Inlägg
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar