Sofoklin

Enligt neo-positivistisk religion (s.k. logisk positivism), skall alla vetenskaper förr eller senare anta formen och regelsystemet för fysik. Detta avvisas av alla moderna vetenskapsmän, men som exempel på när en vetenskap övergår i en annan är i gränslandet mellan kvantfysik och klassisk kemi. Innan datorerna uppfanns, var det praktiskt möjligt endast att göra approximativa modeller av väteatomer och andra ytterst enkla atomer och molekyler. Skall man modellera tyngre atomer med större elektronmoln, eller rentav komplicerade molekyler, så krävs en stor beräkningskraft. Kemin har emellertid funkat mycket bra ganska länge (sedan 1700-1800-talen) med sitt eget regelsystem, och först i modern tid har man sett att atomfysiken och kemin övergår i varandra. Det finns enligt detta synsätt ett gränsland när en vetenskap övergår till en annan: de praktiskt tillämpliga reglerna från det ena systemet blir svårare och svårare att tillämpa, men det finns (åtminstone potentiellt) ett annat regelsystem som börjar kunna tillämpas och som ersätter det andra systemet. Jag döper detta gränsland till sofoklin, av σοφός visdom, och κλίνω lutande, vilket är modern vetenskapsgrekiska: kliner och klinala gränser finns inom biologin, betecknande snabba övergångar från den ena arean/volymen till den andra. Det är det mest entydiga ordet som kan beteckna "snabba skiften" och "gränsland" på samma gång.

Som ett tillägg låter jag även sofoklin beteckna dels gränsland med regelsystemskiften som övergår från vetenskap till totalt okänt, samt även sådana gränsland som idag befinner sig helt i det okända, men som – om de någonsin kommer att utforskas – kommer att utgöra gränser mellan vetenskaper.

Hypotes: de klassiska vetenskaperna avgränsas från varandra (oftast) av sofokliner av delvis matematisk karaktär, det är beräkningskomplexiteter som föranleder vetenskapernas inbördes avgränsning. Ett undantag är skillnaden mellan zoologi och botanik, som är icke-klinal och mer handlar om hur studierna sker praktiskt: en zoolog måste vara snabb, alternativt ha bra fällor, medan en botaniker glatt kan sätta sig på marken och stilla studera sitt objekt.