Kierkegaard och Nietzsche beskrev var sina etiska system som i höggradigt emotionella och moraliserande termer försökte beskriva andligt växande. Nietzsche beskrev också en "übermench" som var kraftigt expanderande andligt, och en "untermench" som fastnat i sin tillväxt. (Nazisternas "übermench" och "untermench" bör ha varit motsatsen till Nietzsches d:o – ett av alla skäl till att han förkastade nazismen). Sartre gjorde något fult som man bör avstå ifrån, men det är ett stickspår. Jag försöker mig i stället på en icke-emotionell "teknisk" och icke-moraliserande existensialism, baserat på sådan artificiell intelligens som jag läst: plansystem och aktionssystem.
Efter långt personligt sökande efter livets mening kom jag fram till att livet själv inryms eller definieras av ett biofeedbacksystem, och att det mänskliga medvetandets "livets mening" inryms i frågorna:
- var är vi?
- vart vill vi?
- hur kommer vi dit?
I ingenjörstermer definierar vi tillvaron som parametrar p
i, t.ex. energi, värme, avslappning, lugn, etc., och låter generaliteten betecknas av vektorn
p = ⟨p
i⟩, varvid livets biofeedbackloop kan beskrivas av
p1 = p0 + f(p0)
(Med ingenjörsresonemang kan man nu utforska diverse tillstånd, kaos och katastrofiska situationer). Igen:
- var är vi? p0, identifiera nuläget korrekt
- vart vill vi? p1, tänk ut ett måltillstånd,
- hur kommer vi dit? f, planera en väg till måltillståndet.
Notera en brist i resonemanget: om
p1 är det önskade målet i sammanhanget så kan ingen människa någonsin misslyckas, eftersom
p0 +
f(
p0)
ofelbart kommer att summera till
p1. Jag
återkommer till detta.
Inlägg
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar