torsdag 25 november 2010

Modifierad teknisk existensialism

Som förut nämnts finns brister i försöket att definiera existensen med hjälp av den förmenta biofeedbackloopen
p1 = p0 + f(p0)
Problemen är:
  1. ingenting har sagts om f, inget hindrar den från att divergera, en biofeedbackmekanism ser till att värdemängden håller sig inom ett intervall: om man blir kall så fryser man och börjar darra för att upprätthålla temperaturen, on man blir varm så svettas man och så vidare
  2. om livets mening är p1 = p0 + f(p0) så kan man aldrig misslyckas, eftersom p0 + f(p0) ofelbart kommer att summera till p1
Jag gör därför ett nytt försök: man identifierar var man är p0 och tänker/känner fram ett måltillstånd p'1, som man sedan matar in i den generaliserade funktionen F sålunda:
p1 = p0 + F(p'1, p0)
Skillnaden ∆p = |p'1p1| kallar vi nu för planeringsavvikelse, och denna avvikelse brukar vara upphov till personlig frustration. Notera emellertid två saker:
  1. inget har ännu sagts om biofeedback
  2. jag tror inte p1 = p0 + F(p'1, p0) är en bra modellering av lägre djur: de planerar inte tillvaron, de bara agerar
Jag återkommer igen senare.

Inga kommentarer: