Utopisk socialism

Utopisk socialism baserade sig på idén att välutbildade arbetare i ett företag med social trygghet kunde bli mer effektiva och lönsamma än exploaterande företag med fattiga arbetare som endast arbetade långa dagar för överlevnaden. Idén och tankegången är en hybrid mellan

1. kapitalism
2. anabaptistiska sekter med egendomsgemenskap
3. upplysningsidealet plus humanismen

De socialistiska kommuniteterna dog ut, historien säger att de splittrades på grund av oenigheter och bankrutt. De flesta kristna kommuniteter dog också ut, bl.a. shakers, eftersom de fick för sig att de inte skulle fortplanta sig själva utan adoptera. Det är oklart varför Hutteriterna nästan dog ut, men de har gått igenom en flaskhals och tre "familjer" överlevde, Schmiedeleut, Dariusleut och Lehrerleut, namnen baserade på forna ledare. Grupperna fortplantade inom sig till stora populationer från 400 till 42'000 själar.

Den egentliga orsaken till mitt intresse för detta är att den västerländska civilisationen över stora delar av Jorden kommer att kollapsa. De kritiska farorna som mänskligheten står inför är energibrist, födobrist och klimatpåverkan. Jorden producerar för närvarande, med hjälp av fossil energi, extra föda, som inte kommer att finnas tillgänglig när energibristen tilltar. Många människor vet att det finns individuella tekniska vägar ut ur var och en av problemen individuellt, men det finns inga ekonomiska, politiska eller sociala drivkrafter som kan lägga tillräckligt med energi på att klara ut att finna vägen ut det kärva bekläm som består i de framtida krigen om maten. En utopisk kommunitet av extraordinärt lojala, organiserande och samarbetskapabla individer är den sorts framtida ekonomiska modell som (kompletterat med små- och mellanföretag av nuvarande modell) med lågt ekologiskt tryck kan utgöra grunden för ett hållbart samhälle som kan överleva genom 2000-talskaoset.

Det skall förstås också påpekas att kristendomen ända sedan kanske 100-talet har haft ett klosterväsende där medlemmarna lever i en slags "fattigdom", som i vissa fall åtminstone var i sus och dus. Funktionellt är kristenhetens munkväsende ingen kommunism: beslutssystemet har varit helt diktatoriskt, i de flesta fall har munkväsendet varit vinstdrivande för kyrkan, det är inte kommuniteten själv som äger klostret, och alla i systemet lever i celibat (vilket i mitt tycke är lika onaturligt som om de hade haft sexorgier varje söndag) så att systemet inte är ett komplett självbärande samhälle.