Subjektiv reflektion över religion

Vad religion inte är:

• bokstavstro: bokstavstro blir genast absurd när man bokstavligt tolkar Jesu liknelser — Bibeln har aldrig skrivits med bokstavliga tolkningar som avsikt, vad som skall tolkas bokstavligt eller bildligt är antingen föremål för individuell auktoritet, den lokala predikanten, eller regler av vett och sans, såsom Augustinus' utsaga att Bibeln inte får tolkas bokstavligt när den står i strid med mänskligt vetande.
• pseudovetenskap: religion går utanför vetenskapen och hävdar inget som står i strid med vetenskap — exempel på brott mot denna regel är kreationism och platt-jord-teorier — dessa är irreligiösa och ovärdiga.
• en monistisk¹) allomfattande moral: efter vilken all annan mänsklig verksamhet skall rätta sig: religion är förvisso en etiksfär, men det finns inte ett entydigt moralsystem som alla anhängare tror är den enda rätta - en “religion” som falskeligen hävdar ett entydigt moralsystem förfaller till en dubbelmoral, och tar till diktatoriska åtgärder för att tvinga in individer i ett system som de inte innerst inne tror på.
• en monistisk entydig filosofi: entydiga filosofier är tankesystem med begränsad tillämpning och kan således endast omfatta begränsade livssfärer, än värre är motsägelsefria tankesystem missvisande och falska när man använder dem utanför sina tillämpningssfärer.
• en avgränsad nation bestående endast av de frälsta: gentemot de utanförstående som är fördömda.
• lydnad till en styrande "andlig elit" som bestämmer alla medlemmars beteenden i detalj (ingen nämnd, men minst fyra s.k. religioner är underförstådda).

Vad religion är (i detta kontext):

• en bastankegång (en kärna) som har både emotionella och logiska förtecken, och på denna finns ett antal konventionella föreställningar (mytologi) av både emotionell och logisk natur. Denna bastankegång motiverar anhängaren i vissa av livets beteenden.
• en symbolvärld där symboler översättes till objekt i bastankegången och till den omgivande mytologin, ofta symboler på symboler så att man får längre symbolkedjor att följa. I den praktiska religionen utmynnar dessa symbolkedjor till objekt och händelsekedjor i den verkliga världen, och dessa ges en ny mer esoterisk och utförlig innebörd för den troende, som i bästa fall förbättrar den troendes handlingsmönster och beredskap i att lösa och följa med harmoniskt i dessa verkliga skeden. Praktisk religion är av praktiska begränsningar oftast avgränsad till enskilda mer kritiska livsskeden: dop (invigning), konfirmation (andra invigning), giftemål och dödsfall, sådana skeden som påverkar individen emotionellt starkare än vardagens oengagerande formalia.

¹) monistisk, monism: en lära som tror sig måsta erövra världen och ersätta allt annat tänkande inom relaterade kontext.