Musikfaktorn

Hörde på ett reportage från en ung proffsfotbollsspelare som raggats till italienska Inter och där levde en slags munktillvaro med ständig träning endast avbruten av matcher. Det verkar som om kontraktskrivningen och behandlingen var vad jag skulle kalla oetisk och exploaterande, och när två av denne unge spelares lagkompisar blev påkomna med att röka hasch, blev alla spelare mer eller mindre "instängda", jag gissar att detta innebar en regim där man inte fick avvika från förläggningen annat än för bestämda ändamål. Kollektiv bestraffning är illegal enligt åtminstone svensk lag. Vår unge spelare isolerade sig då på sitt rum, och spelade där gitarr och komponerade, men de som förvaltade förläggningen tog sig då in och förstörde hans kompositioner och hans anteckningar. Då hoppade vårt unga fotbollsproffs av, eftersom han tyckte det var en oacceptabel integritetskränkning.

Nu har jag hållit inne min ilska länge nog! Sporten använder sig av sektmetoder, och folk som använder en sådan här regim för att kontrollera människor borde ha fängelsestraff - man borde inte ha rättighet att vare sig kontraktskriva eller tillämpa militära regler på en civil verksamhet - det vore att skapa en potentiellt paramilitär styrka, och sådana regimtillämpningar skall vara strikt monopol för militär.

Musik är tydligen något som kommer människor speciellt nära och som ibland är en avgörande faktor för utbrytning ur amoralisk och godtycklig repression. Jag har hört talas om fall där Ulf Ekman tvang sina anhängare i Livets Ord att lyssna på en specifik sorts musik, och i övrigt ta bort all annan musik, vilket i sig resulterade i några avhopp. Jag vet inte vad detta innebär, men jag kan tänka mig, att just musik uppfattas som en del av ens person som det är extra känsligt att kränka.