Datanördar – ett porträtt

1. Datanördar
2. Högt IQ

Datanördar

[till toppen]
Datanördar, Meyers-Briggs-typologi c:a ENTJ/INTJ/INTP, vanligen med hög-IQ-egenskaper:

1. Datanördens personlighet grundar sig i en förtjusning och fascination av att rationalisera arbetsprocesser. Repetitiva uppgifter skall antingen rationaliseras bort eller datoriseras. Att grunna på och formulera hur repetitionen ser ut, och översätta denna till en språkformulering, är att föredra framför att själv utföra detta repetitiva arbete. Att sedan genomföra denna formulering genom programmering och styrning är sedan höjden av fascination.
2. Alla datanördar är objektiviserande uträttande, och riktar om alla "jag är så'n och så'n" till "det här har jag gjort", datanördar är vad de har gjort, de är intresserade av sådana saker som de har gjort, de fascineras av data, datorer, språk och lösningar - detta är deras personlighet i så hög grad att emotionella identitetssökande personer har svårt att finna en “personlighet” i dem - men detta är bara en fördom som baseras på den felaktiga föreställningen att analytisk problemlösare “inte kan vara en personlighet”. Det händer ibland att datanördar anlägger en stil, vilket av andra personlighetstyper kan uppfattas som en personlighet. Det är det inte, sett från datanördarnas ståndpunkt.
3. Datanördar är vanligen informella, egalitära och mycket toleranta mot vad som i den övriga kulturen skulle betraktas som avvikande — anledningen är självfallet att de objektiviserar och observerar mycket mer än de har en massa åsikter och attityder — och detta är ju skälet till att det är just de som är datanördar: en objektiviserande teknikaliserande sanningsattityd är en förutsättning för att kunna konstruera komplexa datasystem.
4. Datanördar är alltid faktapedanter, och korrigerar sig hellre än att hålla fast vid fel av prestigeskäl. Prestige finns absolut, men den är alltid identisk med vad som uträttats, alltså erfarenhet och kompetens. Ytliga prestigeliknande attribut som klädsel, stil, inkomst och ställning är irrelevanta om det inte grundas på kompetens. Om det emellertid motsvaras av kompetens, så accepteras ytattributen som “kultur”, d.v.s. en design, vilken som helst.
5. Datanördar är universellt avancerade språkligt, och talar som de tänker: vilket vanligen är svårbegripligt för utanförstående, de talar oftast i fler led än andra människor, men å andra sidan uttrycker de sig som regel bokstavligt, inte bildligt, vilket gör att ett lämpligt lyssnande inte försöker lägga in en stor mängd undermeningar och intentioner: om datanörden har en intention, så säger han/hon denna som regel rakt ut. Det lämpligaste lyssnandet är att försöka förstå och få en dynamisk helhetsvision över de fakta nörden serverar. Datanördarnas avancerade sätt att uttrycka sig gör att andra människor får svårt att fatta vad de talar om — lösningen är inte att byta ut datanördarna tills man får någon som är begriplig — sådant ger bara upphov till undermålig programmering och dåliga datasystem — lösningen är i stället att utse sådana chefer som kan förstå datanördarna (intellektuella hög-IQ-chefer), och att inse att chefernas ansvar är kommunicerandet medan datanördarnas ansvar är att programmera och rapportera såsom de tänker. En datanörd som ställs inför en lyssnare vars blick börjar flacka när nörden börjar närma sig huvudpoängen klassas omedelbart som ‘okvalificerat dumhuvud som inte har här att göra’, alt. ‘person med ADHD’, eller i de mest välartade fallen som ‘trevlig/välvillig dumskalle’. En alternativ lösning som fungerar är smarta entreprenörer som hoppar in och drar upp skisser på vad som skall göras, och sedan låter nördarna sköta sig själva.
6. De avancerade datanördarna talar ett filosofiskt språk och gör distinktioner som för den utanförstående kan tyckas extremt pedantiska, såsom att skilja mellan “innebörder” och “betydelser” (utpekningar). Framför allt är detta en effekt av de tekniska lösningar som finns inbyggda i programmeringsvärlden, där programmeraren är tvungen att tänka rätt för att inte upprepat göra om samma misstag igen och igen och igen, och därigenom reta gallfeber på sig själv. Datanördar föredrar att designa och rationalisera snarare än att upprepa en och samma uppgift igen, igen och igen. Repetitioner tarvar sin programmeringslösning.

Högt IQ

[till toppen]
Högt IQ är bara en sammanvägd mätparameter som mer eller mindre bra korrellerar till vad som brukar kallas “intelligens”, den korrellerar också till en belastningskomponent som är delvis osynlig för omgivningen och definitivt en blind fläck för hög-IQ-personen: ett specifikt hög-IQ-syndrom som skapar vissa socialiseringssvårigheter för personen, bland annat i att underkasta sig de pedagogiska regimer som jämförelsevis låg-IQ-individer (IQ 80-120) lydigt följer i undervisningssammanhang, och ett utanförskap som beror på att hög-IQ-personen förkastar andras lekar på grund av uttråkning, alternativt förstör lekarna genom att direkt ge lösningen, att alltid vinna eller dylikt. Då hög IQ tillräckligt ofta följer hög EQ, kompenserar dessa varandra och skapar en karakteristisk EQ/IQ-person med en lätt apart men socialt integrerad personlighet. Denna EQ/IQ-person har lärt sig att “lägga sig” och hålla igen för att de andra skall hänga med, och ser sig själv som språkrör vägledare och hjälpare för andra människor.

Jag såg ett TV-program som beskrev hög-IQ-personers sociala problematik och kände genast igen flera väsentliga drag i symptombilden men blev:

1. urarg på omgivningens oförstående (konflikträdda Danmark!) och självpåtagna skuld när deras dumhet påvisades — hur illa de än gjorde hög-IQ-barnet, så har den senare ändå alltid kapaciteten att komma igen, samt förlåta och försonas, vilket innebär att gjord skada kommer att läkas förr eller senare — dessutom kan de hänvisa till att de var dumma och så skall de bli förlåtna,
2. urarg på hög-IQ-personernas klart undermåliga sociala kompetens och högfärdiga samt asociala attityd, ett beteende som jag inte känner igen från min egen ungdom, medan däremot uttråkningen, långsamheten och törst för äkta avancerad kunskap är mig mycket välbekant.